Debatt: Nu måste det organiserade överklasstiggeriet stoppas!

Vi vet alla vilka de är – de som lever i segregerade områden och inte tycks vilja integreras med oss andra, de som lever på bidrag samt fifflar och klagar på skatten. Vänsterpartiet Skärholmen kräver förändring nu – stoppa det organiserade överklasstiggeriet!

De senaste åren har det blivit allt vanligare med människor ifrån våra överklassområden som tigger om skattelättnader och olika former av subventionerade bidrag. Mönstret känns igen runtom i hela Sverige och framförallt bland de befolkningsskikt som är mest välbärgade och kapitalstarka. Det är en beklaglig och oroväckande utveckling som ofta innebär välfärdsnedskärningar och en social otrygghet, vilket i regel slår mot vanligt folk. Skälen till varför överklassen gör så här varierar, men för det mesta handlar det om girighet och att de agerar utifrån det gemensamma överklassintresset. Lösningen på problemen är dock inte att stå passiva inför ett ökat överklasstiggeri. Tvärtom riskerar det att göra klassamhället ännu mer odrägligt och barbariskt.

Det finns bekräftade siffror på att den rikaste femtedelen av Sveriges befolkning äger minst 87 procent av den samlade nettoförmögenheten. Enbart Ingvar Kamprand (Ikea) och Stefan Persson (H&M) är mer förmögna än hälften av vad svenskarna är tillsammans. Statistiken visar även att det är deras inkomstgrupp som i störst utsträckning är bidrags – och subventionsberoende i form av Rot, Rut och ränteavdrag. I t.ex. överklasskommunen Danderyd uppgår snittavdraget för RUT och ROT till 3 448 kronor per invånare och månad. Om man dessutom adderar de ränteavdrag man kan göra på en normalvilla i detta område så är det någonstans mellan 8 000 och 9 000 kronor som dessa överklassfamiljer kan tigga till sig av våra gemensamma skattepengar varje månad!

Överklassen lever i lyx och överflöd i framförallt små och ifrån omvärlden avskilda villareservat med anmärkningsvärda bostadspriser. Invånarna i dessa kvarter är ofta grovt överrepresenterade i belastningsregistren vad det gäller utnyttjande av svartarbete, skattebrottslighet och annat ohederlig utnyttjande av systemet. Drygt 133 miljarder kronor (ungefär 5 procent av BNP), enligt Skatteverkets beräkningar, försvinner årligen i skatteintäkter till stor del som en följd av deras skatteplanering, fiffel och exploatering av svart arbetskraft.

De parasiterar inte heller bara på vinsterna av vårt arbete, på skatterna och bidragssystemet. När deras kapitalförvaltare och golfpolare i bankerna har vanskött sina affärer, med vansinnesspekulation och jonglerande med garantilösa bolån, i en sådan grad att de hamnat på ruinens brant – vem ska de då åka snålskjuts på? Jo, självklart på staten och i den skattkista som vi skattebetalare hade hoppats skulle gå till en hygglig välfärd och få något tillbaks utav. 34 miljarder upprättades alltså i en stabilitetsfond efter de svenska bankernas senaste fiasko 2008–2009. Bara i fjol gjorde de fyra största bankerna en sammanlagd vinst på 105 miljarder som till stor del gick till aktieutdelningar. På de pengastinna bolagsstämmorna är det muntra miner men det är knappast något tal om att betala tillbaka de där 34 miljarderna som de snyltade på ifrån skattebetalarnas fickor!

För att kunna möta utmaningarna på våra gator, torg och parker med överklassproblemet så måste vi utrusta oss med bra och lämpliga verktyg. Vi måste organisera oss fackligt och politiskt för att kunna hålla dem korta, både på arbetsmarknaden och i de politiska församlingarna. Vi måste självklart också förtydliga regelverket och de lagar som är gällande för att komma till bukt med ovanstående överklassproblem. Vi måste kort och gott ställa skarpare krav gentemot den överklass som inte ser någon bättre samhällslösning än att tigga och profitera på det stora folkflertalets arbete och förtjänster. Beatrice Ask och Tomas Tobé – det är VI som aldrig kommer att acceptera att utsatta människor utnyttjas!