Kungafamiljen
Debatt: Nu måste vi stoppa kunglig korruption
Dagens ETC
Stockholms läns landshövding Anna Kinberg Batra har med rätta kritiserats för vänskapskorruption när hon sett till att vänner fått högavlönade tjänster. Men samtidigt pågår en mycket längre driven korruption inom staten som alltför sällan uppmärksammas, skriver Republikanska föreningen.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Ett undantag är tidningen Hem & Hyras reportage om att cirka 350 hyresbostäder som ägs av staten disponeras av landets icke-valda statschef. I granskningen framkommer att den gamla fördemokratiska kungamakten fortfarande har särskilda förmåner, trots att Sverige i dag borde vara ett demokratiskt, jämlikt land.
Hovpersonalens lojalitet köps med gräddfiler till förstklassiga bostäder till låga hyror.
Kung Carl Gustaf Bernadotte bestämmer vilka personer som får bo i de statligt ägda fastigheterna på ofta centrala adresser i Stockholm. Hovet argumenterar att deras anställda behöver bo nära verksamheten och att medlemmar av familjen Bernadotte har särskilt behov av säkerhetsskydd. Men vad det handlar om är mutor, att hovpersonalens lojalitet köps med gräddfiler till förstklassiga bostäder till låga hyror.
Den mest iögonfallande uppgiften är att medlemmar av ”det kungliga huset” inte behöver betala någon hyra alls. De nu kungligt kontrollerade hyresbostäderna borde givetvis förmedlas av bostadsförmedlingen, då det finns ett stort behov av bostäder i Stockholm och varje lägenhet är viktig.
Att den icke-valda statschefen erbjuder centrala och prisvärda bostäder till inflytelserika personer kan sannolikt kallas kunglig vänskapskorruption. I gengäld får han stöd från personer i samma kretsar som bygger på myten om att monarkin skulle innebära fördelar för Sverige. Exempel på detta ser vi när personer utanför näringslivet påstår att kungens statsbesök främjar svensk export.
Och det är inte enbart kungliga bostäder som kan användas som vänskapsgåvor, det finns också andra förmåner att hämta för dem som väljer att legitimera monarkin. Det kan vara symboliska belöningar såsom att ta emot medaljer eller att bli inbjuden till kungliga fester. Kändisars närvaro vid festerna legitimerar samtidigt monarkin som system – win-win för båda parter. Men det är ett pengaslukande system som inte kommer majoriteten av folket till del.
Sveriges framgång som exportnation beror på att vi kan sälja kvalitetsprodukter till rimliga priser. En icke-vald statschef saknar betydelse för exporten. Detta intygas också av personer som inte själva är lika involverade i kungahusets kretsar, till exempel av näringslivsprofilen Pehr G Gyllenhammar, som i sin memoarbok ”Oberoende är stark” skriver att kungen inte fungerar som dörröppnare för näringslivet.
Det är viktigt att media kritiskt granskar kungafamiljen och deras nätverk. Med all sannolikhet finns det många fler saker som väntar på att avslöjas. Monarkin innebär inställsamhet och fjäsk. Men inte bara det, det innebär också att korruptionen sprider sig nedåt och gör att en person som Anna Kinberg Batra legitimerar sitt eget beteende. Vill vi ta kampen mot korruptionen på allvar är det den kungliga korruptionen vi i första hand borde se till att få ett stopp på.
