Debatt: Nu måste Moderaterna ge besked om folkrätten

Omkring 1 000 palestinier ska vräkas från sina hem i Masafer Yatta-området på Västbanken, enligt en plan som godkänts av den israeliska regeringen. I maj 2022 undanröjde en dom från Israels högsta domstol alla rättsliga hinder för tvångsförflyttning av palestinier från Masafer Yatta för att ge plats åt den militära zonen. I januari 2023 bekräftade palestinska tjänstemän att de flesta av invånarna i Masafer Yatta har fått rivningsorder och löper en överhängande risk att tvångsförflyttas.

En månad innan, i december 2022, antog Europaparlamentet en resolution om Israel och Palestina. Resolutionen ger stöd till EU:s folkrättsliga hållning och tvåstatslösningen. Resolutionen uppmanar också Israel att upphöra med förstörelse av palestinska hem och ger stöd till ministerrådets begäran att Israel ska kompensera EU när det gäller förstörda EU-finansierade biståndsprojekt på ockuperad mark. Detta är något som EU vid upprepade tillfällen har krävt.

I omröstningen röstade ­moderaterna Tomas Tobé, Jessica Polfjärd och Arba Kokalari för ett ändringsförslag från sverigedemokraten Charlie Weimers om att ta bort text om krav från EU på Israel att ersätta förstörd infrastruktur på ockuperad mark. Kravet ville Weimers ersätta med en text om att EU ska samarbeta fullt ut med Israel när det gäller finansiering av infrastruktur på ockuperad mark, i enlighet med Osloavtalet. Ändrings­förslaget fick inte majoritet i parlamentet vid omröstningen.

Mellan 2016 och 2021 förstörde Israel 673 byggnader som finansierats med bland annat svenska skattemedel till ett värde av 13 miljoner kronor. Både Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och EU betecknar rivningar av civila byggnader, där det inte finns uppenbara och omedelbara militära fördelar, som krigsförbrytelser. ICC konstaterade och varnade 2018 att den planerade rivningen av den ­palestinska byn Khan al-Ahmar vore en krigsförbrytelse.

Som ockupationsmakt har Israel förpliktelser gentemot befolkningen i det ockuperade territoriet. Folkrätten stipulerar att ockupationsmakten har skyldighet att tillgodose de grundläggande behoven hos befolkningen och skyldigheten att underlätta humanitärt bistånd från tredje part. Det är förbjudet att förstöra egendom utom när det är absolut nödvändigt för militära operationer. Trots det har Israel i årtionden förstört hundratals byggnader, som bostäder, skolor och boskapsskjul, på ockuperad mark. Västbanken har delats upp i enklaver genom illegalt byggande av bosättningar som stjäl allt större del av marken. Det pågår ett systematiskt arbete att genom olika former av påtryckningar, få den palestinska lokalbefolkningen att överge sin mark och flytta. De israeliska bosättningarna kontrollerar nu över 50 procent av marken på Västbanken. Antalet bosättare har ökat oavsett regering i Israel och är nu uppe i närmare 700 000. EU har konstaterat att bosättningarna är i strid med internationell lag.

EU-länderna har sedan 2012 planmässigt försökt att stötta civilbefolkningen i Area C grundat i ett beslut i ministerrådet. Det handlar bland annat om att motsätta sig Israels bygg- och markplanering som har som mål att bygga allt mer bosättningar och stegvis säkerställa israelisk kontroll över privat palestinsk mark. Här samordnar EU-länderna sina biståndsinsatser. Ofta i strid med israelisk bygg- och mark­planering som gynnar bosättningar.

För den nya regeringen som tillträtt i Israel är en fortsatt kolonisering av Västbanken en högsta prioritet. De har som del av regeringsuppgörelsen ett mål om att stegvis annektera Väst­banken som en formell del av Israel. EU talar om en krypande annektering. I en tweet sammanfattar ­Israels premiärminister ­Netanyahu regeringens politik: ”Det judiska folket har en exklusiv rätt som inte kan ifrågasättas till all mark som tillhör staten Israel inklusive Västbanken.” Den nya regeringen vill även avskaffa eller kraftigt försvaga landets högsta domstol, vilket har lett till kraftiga reaktioner och demonstrationer.

Det är viktigt att Sverige och EU är vänner med de krafter både i Israel och Palestina som arbetar för respekt för folkrätten och människors lika värde. Men vänskapen får inte innebära att vi tystnar eller blundar när det sker brott mot mänskliga rättigheter, oavsett vilken sida det är som utför dem.

Folkrätten och mänskliga rättigheter måste vara utgångspunkt för våra relationer och vårt stöd. Folkrätten och FN-stadgan är hörnpelare i en ­värdebaserad rättsordning. Den illegala ryska krigföringen i Ukraina får inte innebära att efterlevnad av FN-stadgan och folkrätten är mindre viktiga i andra delar av världen. Tvärtom.

Inom Europa finns det extrema högergrupper som ser sig som allierade till den nya regeringen i Israel och deras ambitioner att stegvis annektera Västbanken. När ledande företrädare för Moderaterna förespråkar ett ”fullständigt samarbete” med ockupationsmakten i fråga om ”planering av infrastruktur” kan man fråga om samma princip gäller för humanitära insatser till civila under rysk militär kontroll i Ukraina.

Moderaterna måste klargöra, står de bakom FN-stadgans förbud att ta eller kontrollera mark?

Står de bakom EU:s analys om ockupationen och civilbefolkningens rättigheter enligt den humanitära rätten?

Står de bakom själva tvåstatslösningen och EU:s ansträngningar att stötta civilbefolkningen mot Israels annekteringsplaner?