Debatt: Nu krävs reformer mot strukturella våldet

Det började med att kvinnor började berätta med hjälp av sociala medier och varandra. ”Jag också” viskade de först, nu är rösterna desto starkare. En efter en berättade och de flyttade skulden från sig själva till förövaren. 

En flicka våldtogs av sin far regelbundet från att hon var ungefär två år gammal. En 12-årig flicka blev våldtagen av en kompis när hon var berusad och sedan den dagen kallades hon för slampa av hela skolan. En kvinna blev slagen och våldtagen av sin man. Om hon sade emot honom kastade han henne genom rummet, och hon tvingades ofta att sova på golvet utan täcke som straff för saker han hittade på att hon hade gjort. En kvinna blev gruppvåldtagen av 10-20 män i ett trapphus. 

Det här är bara några exempel på alla de trakasserier, övergrepp, sexuella övergrepp, våldtäkter och våld mot kvinnor och barn som har delats i sociala medier denna höst.

Vi, det förtryckta könet, har förenat oss och klivit fram med våra berättelser och har tvingat chefer, medier, institutioner, idrottsklubbar, föreningsstyrelser och skolchefer att agera. Några kända och mäktiga kölhalades i media, men den här revolutionen handlar inte om några enskilda kändisars handlingar. Det här handlar om en struktur som är långt värre än vad många har insett.

Revolutionen som har vänt sig emot det strukturella våldet och övergreppen har trots allt genomförts på fredlig väg. Nu kräver den reformer.

Den kräver rättvisa på arbetsmarknaden. Schyssta villkor och trygga jobb gör att ingen blir beroende av en kladdig chef. Allmän visstid måste skrotas.

Föräldraförsäkringen behöver individualiseras, för ett mer jämställt arbetsliv, föräldraskap och för rättvisa pensioner. Ingen ska tvingas vara kvar i en förtyckande relation på grund av att det inte går att försörja sig.

Barn måste lära sig redan i förskolan att flickor och pojkar har samma krav på sig att visa varandra respekt. Kärlek aldrig får visas med våld eller tvång. Vi måste se till att all personal i förskola och skola får kompetens att förmedla just detta.

Sex- och samlevnadsundervisningen behöver bli bättre och ges tidigare i skolan så att varken pojkar eller flickor lär sig om sex eller kärlek genom porr.

Rättssamhället behöver ta sexbrott på allvar. Det går inte att misstänkta grips först tio månader efter, som i fallet där en kvinna gruppvåldtogs i ett trapphus av flertalet män. Även i domsluten behöver kvinnor känna att det finns rättvisa. I dag går många fria trots att det är alldeles uppenbart att det inte har funnits samtyckte till sex. Sexualbrottslagstiftningen behöver skärpas och rättsväsendet behöver uppenbarligen utbildning i hur de ska kunna hantera sexualbrott.

Det behövs också en massiv insats från samhället för att hjälpa kvinnor som vågar berätta. Landsting och kommuner behöver ha beredskap för att ta emot dem som har behov av skydd, vård och professionellt stöd. Skolorna behöver se till att alla elever vet vart de ska vända sig om de har blivit utsatta.

Revolutionen kräver jämställdhet på alla områden. De som har bidragit till den genom att ta det stora klivet ut och offentligt berätta om vad de har utsatts för får inte lämnas ensamma.

Precis som i alla nationella kriser behöver samhället visa att det ställer upp. Låt oss inrätta en kriskommission och införa reformer för att för evigt få stopp på mäns psykiska och fysiska våld. Vi måste stoppa alla sexuella trackaserier och övergrepp i skolan, i hemmet, på arbetet, i föreningslivet, på institutionerna, på krogen, i parken och i trapphusen.

Ingen som vill kalla sig politiker kan blunda för det här. Nu måste en förändring ske.