Hoppa till innehållet

Replik

Debatt: Nolltaxa – från luftslott till sagoslott

Värt att demonstrera för första maj.
Värt att demonstrera för första maj. Bild: Bild: Hasse Holmberg/TT

Dagens ETC

Utmaningen handlar inte om att kompromissa med Moderaterna i landstinget, utan om att bygga en folkrörelse som tvingar fram förändring.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Miljöpartisten Tomas Eriksson kallar Vänsterpartiets förslag om nolltaxa i Stockholms kollektivtrafik för ”luftslott” (Dagens ETC 16/3). Jag gillar konstnären Vera Nilssons vision om att varje station ska vara ett sagoslott för de billösa bättre. Sådana slott kan inte ha vallgravar runt sig för att stänga ute människor.

Eriksson hänvisar till flera studier som visar att nolltaxa inte främst lockar bilister. I Sverige hittar vi inga sådana exempel, exempelvis i Rambölls rapport från Avesta där de flesta nya resor ersatte tidigare bilresor. Jag gissar att Eriksson läst den senaste rapporten från Tallinn (Cats et. al 2016) där det faktiskt finns en markant nedgång i promenader, särskilt bland de fattigaste. En anledning kan vara att de tidigare har varit tvungna att gå. Nolltaxan gav ökad mobilitet för fattiga, vilket inte ska ställas i motsats till exempelvis minskningen av bilägande som också rapporteras. Att andelen i Tallinn som aldrig gjorde någon resa minskade från 18 procent till 13 procent är också en social vinst. Andelen cyklister är konstant och försumbar, vilket ju förstås också behöver ändras när man på allvar vill rucka trafikmaktordningen. Olika städer har olika förutsättningar, och ibland kan sociala vinster minska den positiva klimatpåverkan.

Så hur tänker vi oss nolltaxa i klimatomställningen? Utbyggnad är förstås viktigt, men kommer aldrig kunna finansieras av biljettpriser (som ju täcker knappt hälften av driftsbudgeten). Dessutom så tas alla goda effekter av utbyggnad bort av mångmiljardsatsningar på massbilism som Förbifart Stockholm, Östlig förbindelse och Tvärförbindelse Södertörn. På samma sätt hjälper inte innovationer inom förnybar energi när fossilekonomin sam­tidigt fortsätter växa.

Nolltaxa får upp ytterligare utbyggnad på dagordningen, och erfarenheter från renoveringen av tunnelbanans gröna linje visar att det går att snabbt bygga upp en stor busskapacitet – om man måste. Nolltaxa har också en annan funktion – att vara en morot bland alla nödvändiga piskor. Vi tror att motorvägsbyggen måste stoppas, parkeringsyta minskas och vägar smalnas av. Men utan den positiva skjutsen som nolltaxa innebär, så minskar acceptansen för andra åtgärder. Ett avgiftssystem som stänger ute eller jagar fattiga människor kommer aldrig kunna innebära en rättvis omställning, utan blir ett sorts Macron-recept för kollektivtrafiken. Nolltaxa innebär däremot att bilister betalar för kollektivtrafiken, men faktiskt samtidigt får fri tillgång.

Trafikmaktordningen måste utmanas på många sätt, och även om vi behöver utvärderingar från flera större städer om hur den påverkar, så är avgiftsfri kollektivtrafik en frihetsreform som populariserar en omställning (i Tallinn-rapporten är över 70 procent ganska eller mycket positiva).

Vi kommer behöva våra morötter – sagoslott – för att klara klimatkrisen. För utmaningen handlar inte om att kompromissa med Moderaterna i landstinget, utan om att bygga en folkrörelse som tvingar fram förändring.

Ämnen i artikeln