Debatt: Nej till EU:s direktiv är ett hot mot den fria pressen

I Dagens ETC skriver Soraya Post att hon efter lång tvekan nu lutar åt att rösta nej till EU:s upphovsrättsdirektiv när det kommer upp i parlamentet. Soraya vill ”se ett upphovsrättsförslag som värnar om både ett fritt internet och kulturskapares rättigheter.” Soraya instämmer i att förutom de problematiska artiklarna 11 och 13 så innehåller direktivet ”mycket bra och välkomna förstärkningar av kulturskapares rättigheter och ställning.” 

Det avgörande är därmed frågan om direktivet förutsätter att uppladdningsfilter måste tillämpas. Om så är fallet så är det en fråga om balansen mellan yttrandefriheten och upphovsrätt. 

Nätföretagens lobbyister driver frågan om censurfilter för att stoppa uppladdning som om det vore direktivets syfte. Man gör det medvetet eftersom det är det enda sättet att kunna utmåla direktivet som ett angrepp på yttrandefriheten. Men det är en falsk beskrivning. *

Direktivets huvudpunkt är att föra över nuvarande upphovsrättsliga ansvar från den enskilda konsumenten som laddar upp på till exempel Facebook eller YouTube till nätjätten. Det är rimligt eftersom Facebook organiserar och tjänar pengar på den verksamheten. Det är därför en stor frihetsreform för alla medborgare som slipper ett påtvingat svårhanterat ansvar, det kommer att leda till att mer kultur kommer att laddas upp på nätplatser. 

Direktivet förutsätter att nätjättarna träffar avtal med till exempel Bildupphovsrätt. Om Facebook vägrar göra det måste man göra sitt bästa för att hålla borta det material som man inte har tillstånd att ha på sin nättjänst, hur man gör det ska man överenskomma med den som anmäler att materialet ska tas bort. 

Alltså föreskriver inte direktivet att man ska använda filter utan det ska Facebook som ansvarig för sin verksamhet reglera. Det bästa och effektivaste är att betala kulturskaparna, något som även FI vill uppnå, då behöver inget material tas bort! Om inget ansvar läggs på nätjättarna vet vi att de inte kommer att vare sig träffa avtal eller betala.

Dagens situation innebär att vi får allt fler inloggade webbplatser, såsom dagstidningarna och internet kommer att bli allt mer slutet. Det är ett reellt hot mot det fria internet. Avtal mellan plattformar och kulturskapare kan istället leda till att sådana åtgärder inte behövs eftersom rättighetshavarna får betalt. 

Syftet bakom artikel 11 är att ge de som producerar kvalitetsjournalistik möjlighet att fortsätta med det, en icke-reglering leder till fortsatt överföring av miljarders kronor i annonsmarknad från tidningarna till nätföretagen. Det är på sikt ett hot mot den fria och oberoende pressen.

På samma sätt är en förhandlingsrätt enligt artikel 13 inget hot mot det fria internet utan endast mot de penningstinna nätjättarnas kassakistor. Direktivet leder till frihet för konsumenterna av nättjänsterna, ersättning till kulturskaparna och ökad användning av kulturen. Nuvarande situation kännetecknas av att konsumenten har allt ansvar, konstnären inga pengar och nätföretagen lever i sus och dus – det är en absurt obalanserad situation. 

Därför bör Soraya Post rösta ja till direktivet i sin helhet. Det är bra för yttrandefrihet och kulturskapande.                          

* STIM har gjort en genomgång av direktivet. Läs mer på www.stim.se