Debatt: Nato-debatten inom S går i helt fel riktning

Det är lätt att ryckas med av de förfärliga rapporterna från Rysslands invasion av Ukraina. Sjukhus bombas och städer läggs i ruiner. Den svenska regeringen har enligt min mening hanterat läget på ett förtroendeingivande sätt. Solidariteten med Ukraina har sträckt sig längre än tidigare med leveranser av både förnödenheter och vapen.

Men inom det socialdemokratiska partiet har röster börjat höjas för ett svenskt medlemskap i Nato. Detta är mycket olyckligt. En eventuell omsvängning från den svenska socialdemokratin om Nato skulle medföra ett flertal risker för svensk säkerhetspolitik.

För det första finns det en felaktig uppfattning om att Natos artikel fem, om militärt stöd vid angrepp, skulle träda in per automatik om vi blev invaderade. Så är inte fallet. För att artikel fem (och andra beslut) ska gälla måste samtliga Natos medlemmar, i enhällighet, rösta och fatta beslut om detta. Förutom att det inte är säkert att vi skulle få hjälp även vid ett angrepp så skulle det innebära att vi i Sverige skulle göra delar av vår säkerhetspolitik direkt beroende av beslut fattade av Erdogans Turkiet eller Orbáns Ungern, bara för att nämna några.

För det andra så finns det en betydande risk att ett Natomedlemskap skulle vagga in Sverige i en falsk trygghet. Varför skulle vi i Sverige behöva lägga pengar på vårt försvar om vi ändå kan räkna med att få stöd från USA? Talande exempel på det här problemet är att ingen av de tre baltiska staterna idag har något eget stridsflyg.

Den tredje och kanske viktigaste invändningen mot att ett Nato-medlemskap skulle stärka vår säkerhet är att när det väl gäller så kommer ingen beslutsfattare i varken Paris eller Washington att vilja riskera ett fullskaligt kärnvapenkrig för Sveriges skull. Det krävs enligt min mening en mycket stor dos naivitet för att tro något annat. Därför kan vi inte heller bygga vår säkerhetspolitik på ett sådant naivt antagande.

Förutom de säkerhetspolitiska fallgroparna med ett Nato-medlemskap så finns det även viktiga politiska och moraliska invändningar för en socialdemokrati som sätter internationell solidaritet högt på dagordningen. Då Nato är en militär allians är medlemsländernas militära förehavanden viktiga att förstå och analysera. USA:s olagliga anfallskrig och drönarkampanjer har skördat hundratusentals människoliv bara under 2000-talet. Den politiska utvecklingen i flera medlemsländer förskräcker, med en nedmontering av demokratin i bland annat Ungern och Turkiet. Den turkiska krigsmakten som är en av Natos största, bedriver dess­utom ett hänsynslöst krig mot Syriens kurder som länge varit världens sköld mot Islamiska staten IS.

Nej, den svenska socialdemokratin behöver istället hålla huvudet kallt i det rådande läget. Rysslands överfall på Ukraina och det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa innebär dock att vi måste rusta upp vårt militära försvar i snabbare takt än vad vi gjort hittills. På motsvarande sätt har pandemin tydliggjort behovet av att rusta upp vårt civila försvar.

Den finländska modellen, som även var den svenska modellen under kalla kriget, med en rustad alliansfrihet bör istället vara vägen framåt för Sverige. Den ligger även närmare klassisk socialdemokratisk säkerhetspolitik än ett svenskt medlemskap i Nato. Tryggheten i Finlands säkerhetspolitiska ordning har tydliggjorts två gånger på kort tid. Först när deras starka civilförsvar, med stora lager av mediciner och skyddsutrustning kom till stor nytta under pandemin. Och sedan under inledningen av den ryska aggressionen mot Ukraina när Finlands USA-ambassadör lugnt och koncist kunde förklara att Finland inte var rädda för Ryssland. Skälet var att de hade en egen stark militär förmåga som kunde garantera landets frihet.

Det finns mycket att lära i ett fördjupat samarbete med vår forna östra rikshalva, även för svensk socialdemokrati.