Debatt: Nationella minoritetsspråk riskerar att stagnera

Landet och dess befolkning har fått utstå mycket svåra prövningar i form av krig, och därefter följde långvarig arbetslöshet från 1950- till i början av 1970-talet.

Nu när Finland fyller 100 år den 6 december går mångas tankar och tacksamhet till krigsveteraner och även de första generationens sverigefinländare som kom hit som arbetskraft då Sverige hade stort behov, eftersom det nya landet hade råvara och maskiner men inte tillräckligt med arbetskraft så att hjulen kunde rulla.

När våra fäder och mödrar tog beslutet att söka sig till Sverige så måste de haft väldigt kluvna tankar efter att ha ägnat sina bästa år under krigstid för att Finland ska få behålla sin självständighet – och sedan kunde hemlandet inte försörja dem. Även nu när man har slagit rot i Sverige så finns det många som känner en stolthet över att Finland har lyckats kämpa sig till att vara ett av världens mest välmående länder.

Sedan år 2000 är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar erkända som nationella minoriteter i Sverige. Den 1 januari 2010 trädde lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk i kraft. Den stärker det skydd för Sveriges historiska nationella minoriteter och deras språk, som antogs av riksdagen 1999.

4 § i språklagen (2009:600) anger att det allmänna har särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas möjlighet att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barnens utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.

De nationella minoritetsspråken, som är en del av det svenska kulturarvet, ska bevaras och utvecklas som levande språk i Sverige. Förskoleverksamheten är ett kraftfullt verktyg i arbetet att åter stärka dessa språk, där finskan ingår. Det finns dock många första och andra generationens finländare som har förlorat det finska språket och det är numera inte ovanligt att föräldrarna vill lära sig språket och anmäler sig till kurser. I förskolan finns det möjligheter att få ett bra språkligt stöd, men senare i skolan är det plötsligt bara en timmes modersmålsundervisning i veckan.

Det är uppenbart för många av oss som ser det här på nära håll att språket riskerar att stagnera.

Regeringens utredare har gjort en omfattande utredning om lagens tillämpning och detta har lämnats till kulturminister Alice Bah Kuhnke. Förhoppningsvis leder det till ändringar och att skolan i större utsträckning måste ta ansvar för minoritetsspråken.