Debatt: Nationalismen bryter in i det offentliga samtalet

Samhället måste göra motstånd. Men nu tar det istället initiativ till att framhäva nationalistiska och rasistiska föreställningar. ”Jag blir uppriktigt chockad av normaliseringen”, skriver Astrid Menasanch Tobieson.

Idag släpps en utredning som heter Folk, familj och fosterland – nationalismens konsekvenser för jämställdhet (av Kvinna till kvinna och Expo). Den får mig att tänka på Sverige just nu. På Spanien i pågående kris.

Och på när jag var i Belgrad hösten 2010.

Jag vaknade väldigt tidigt den morgonen av att en molotovcocktail smällde precis utanför mitt fönster. Ut genom fönstret såg jag hur kravallpolisen tog på sig gasmasker. Mitt emot stod den nationalistiska rörelsen beredd för att ta sig genom polisblockaden mot stadskärnan med målet att utöva massivt våld. Mitt i staden skulle Pride Paraden hållas för första gången på nio år.

Omöjliggör jämlikhet och jämställdhet

Utredningen som offentliggörs idag kretsar kring hur nationalismen genom våld, hot och en alltmer finputsad retorik omöjliggör jämlikhet och jämställdhet. Det är en tydlig bild. Högerextremistiska partier arbetar systematiskt för att avskaffa kvinnors och minoriteters rättigheter, alltmer med Europaparlamentet som en av sina främsta plattformer. Utredningen är en skärskådning av vår samtid. Det offentliga samtalet börjar godta och även självt ta initiativ till att framhäva nationalistiska, rasistiska och sexistiska föreställningar i högre utsträckning.

Vi behöver motstånd

Jag blir uppriktigt chockad av normaliseringen. Förra veckan byggde SVT sin satsning #dinröst (7/5) kring en nationalistisk frågeställning med precis samma uppbyggnad som den frågeställning det högerextremistiska Frihetspartiet, PVV (Nederländerna), använde sig av i sin valrörelse: ”Ska landet ta emot fler eller färre invandrare?”

Jag stelnade vid public services reproducerande av den retorik som nationalismen presenterat. Ju mer gränserna kring en nationalistisk självbild befästs i ett samhälle, desto mer verkar förståelsen, det kritiska tänkandet och konsekvensanalysen förskjutas. Att anta den nationalistiska agendan är att bädda för ett samhälle utan välfärd och trygghet. Samtalet kring ”Sveriges bästa” (jämför även med ”Europas bästa”) bygger på ett fiktivt påstående som sker på bekostnad av människors liv. Vi lever i en tid där motstånd mot detta behövs. Var dag, i varje möjlig situation, på varje arbetsplats, i varje hem.

Minns hennes mod

Vi hann bara sova ett par timmar den natten innan första smällen. Veckan innan har staden tapetseras av homofobska och sexistiska affischer och klistermärken. Det hade varit tydligt från början, Pride-paraden i Belgrad skulle innebära något stort. Dagen som följde var våldsam. Vid ett tillfälle satt vi inne på en restaurang och plötsligt började en grupp motdemonstranter försöka tränga sig in i restaurangen. De var maskerade och hade täckt sina armar med plåt för att kunna ta emot och utdela slag. Hon var snabb, städerskan som reagerade. Av alla intryck den dagen, och tro mig de var många och massiva, var och är hennes motstånd och mod det mest bestående. På nolltid spärrade hon själv av vägen för högerextremisterna. De kunde inte annat än stanna. Hennes röst var stark, tydlig och lugn: ”Ni förstår inte vad ni gör, men nu lyssnar ni på mig. Ni raserar det vi kämpat för. Sluta med det! Gå ut härifrån: nu.”