Debatt: När inte ens Sverige följer svensk lag

Dels ska jag se till att mina pojkar får de rättigheter som de har under gällande lagar samt internationella åtaganden. Samtidigt ska jag förklara och övertyga dem om att lita på rättsväsendet trots tidigare erfarenheter från sina hemländer. Jag brukar säga:
– I Sverige är det annorlunda. Här följer vi lagarna. Om bara du följer lagen har du inget att oroa dig för. Du kommer att behandlas rättvist.

Häromdagen blev min ena pojke beviljad ett tillfälligt uppehållstillstånd med hänvisning till den nya tillfälliga asyllagstiftningen. Det kan man tycka var ett positivt besked men var det rättvist? Nu får han stanna 13 månader tills dess att han blir 18 år. Hade han blivit bedömd efter den lag som gäller, och inte den nya lagen som av Migrationsverket tolkas retroaktivt, så hade han fått permanent uppehållstillstånd. Det oroväckande är att det inte står någonstans, varken i den nya tillfälliga asyllagen eller i dess övergångsbestämmelser, att den ska börja gälla före den 20 juli 2016. Trots det dömer Migrationsverket asylärenden enligt den tillfälliga lagen i fall som registrerades hela vägen tillbaka till den 24 november 2015.

Hur tillåter domstolarna detta? Hur tillåter riksdagen att regeringen och myndigheter tolkar lagarna som det passar dem?

Jag, som godman, är utsedd att se till mina asylsökande pojkars rättvisa behandling. De kommer från en annan kultur, de är långt hemifrån och utan stöd av familj och vänner. De pratar inte språket och de har ingen kunskap om det svenska rättssamhället. I min roll vill jag också visa mina pojkar tilltro till systemet samt till rättsstaten och dess principer. Dessa är grundläggande värderingar som de behöver för att bli laglydiga och deltagande medborgare.

Jag har därför överklagat Migrationsverkets beslut om tillfälligt uppehållstillstånd, för hur kan jag annars visa för en ensam och utsatt pojke att i Sverige är det annorlunda? Men då måste också Sverige följa svenska lagar och principer.

En grundläggande uppgift som riksdagen har när de stiftar nya lagar är att följa Legalitetsprincipen. I korthet innebär den att lagar inte kan ges retroaktiv verkan. Lagen ska likaså vara tydlig och dess tillämpning förutsägbar. Vi ska alltså veta vilka lagar som gäller och det är också vår skyldighet att känna till lagarna. Hur är det möjligt när våra myndigheter väljer en egen tolkning av en ny lag som dessutom går emot Legalitetsprincipen?

Vår nya migrationsminister Heléne Fritzon och f.d. migrationsministern Morgan Johansson, tillika justitieminister, har en del att prata om vid överlämningen. Och vad säger oppositionen om att svenska myndigheter inte följer svenska lagar, regler och principer som upprätthåller rättssamhället?

Vad händer nu när staten ändrar lagen, när staten tolkar lagen rättsvidrigt och när staten tillämpar lagen retroaktivt? Får vi då laglydiga medborgare? När gäller svensk lag när inte ens Sverige följer lagen?