Det är uppfriskande att se Moderaterna svara på frågor kring välfärden (ETC Göteborg 21/10) istället för veva runt i den “värderingsdebatt” som politiken annars kört fast i. Glädjande är även att VG-regionens moderater sätter fokus på de fyra räknesätten. Dock väcks frågan om när de senast åkte kollektivt?

16 procent av Göteborgs invånare är arbetande fattiga. Trots att de har ett eller flera jobb får de inte ihop tillräckligt för att klara sig på sin lön. Bland hushåll med barn är snedfördelningen brutal. Av göteborgare som är födda i Sverige och har barn hemma, är drygt sju procent arbetande fattiga. Bland utlandsfödda med barn är samma siffra 34 procent.

Som bekant räknas den svenska inflationen landa på cirka 1,5 procent i år. Av någon anledning har den M-styrda regionen dock höjt biljettpriserna med 25 procent. Råder någon särskild form av skenande inflation här på Västkusten? Bör Riksbanken justera sina prognoser? Och är det inte aningen arrogant att hänvisa någon som befinner sig precis över gränsen för ekonomiskt bistånd till en redan överbelastad och nedbantad socialtjänst för utredning?

Det är med emfas man lyfter förarnas arbetsmiljö i form av trygghet som ett argument i det här sammanhanget, utan att nämna att deras pressade körscheman med för korta raster utgör den främsta orsaken till förarflykten.

Men argumentet förtjänas att tas på allvar. “Busschaufförer runt om i Västra Götaland vittnar om en allt tuffare arbetssituation med hot, våld och trakasserier. Detta verkar tyvärr ha gått Vianden helt förbi. I ett flertal artiklar har chaufförer berättat om hur de misshandlats, när de bett människor betala för sin bussresa, och andra passagerare har känt sig hotade.”

Beklagligt nog riskerar ökade kontroller även att öka antalet konfrontationer i kollektivtrafiken. Därmed skapas exakt de situationer där andra passagerare känner sig hotade.

När Hermansson och hans partikollegor senast färdades med kollektivtrafiken i Göteborg är för mig okänt. Betalsystemen är helt automatiserade sedan många år tillbaka. Våra förare hanterar varken kontanter eller biljetter. Att lyfta sådana uppgifter från föraren är dessutom en välkänd lösning inom kollektivtrafiksbranschen, då de flesta hotfulla situationer uppstår just i samband med att föraren tar betalt eller ber att få se biljetter. Ett annat grepp är skyddade förarhytter och möjligheten till dubbelbemanning vissa tider. Kanske vore detta något att överväga även för resten av regionen.

140 miljoner är och förblir mer än 100 miljoner. En fyrdubbel ökning av kontrollerna kostar mer än vad själva plankandet beräknas göra. Detta alldeles oavsett hur nedlåtande man anstränger sig för att låta. Jag beklagar att jag varken kan ändra på detta eller på det faktum att det generellt är svårt för biljettkontroller att bära sig ekonomiskt. Oftast går man back. Dessutom är det tveksamt att finansiera Västtrafik via kontrollavgifter. Det vore som om staten skulle finansieras genom trafikböter.

Men för all del, om vi gör tankeexperimentet att utföra tio miljoner poliskontroller längs Säröleden varje år. I ärlighetens namn, hur svårt kan det vara att stanna för polisen?