Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Mycket vill ha mer – och ingen blir nöjd

Ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson (S), och statsminister Stefan Löfven (S) i samband med en pressträff om ’lärarlönelyftet’ i S:t Hansskolan Visby under Almedalsveckan 2015.
Ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson (S), och statsminister Stefan Löfven (S) i samband med en pressträff om ’lärarlönelyftet’ i S:t Hansskolan Visby under Almedalsveckan 2015. Bild: Bild: Henrik Montgomery/TT

Dagens ETC

Hur ska jag på ett tydligt och professionellt sätt kunna motivera att en lärare får och en annan inte får, trots att de båda har legitimation och uppfyller minst ett av skolverkets fyra kriterium, skriver rektorn Susie Broquist Lundegård om lärarlönelyftet.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Jag läste artikeln i Dagens ETC (2/11) som handlade om lärarlönelyftet och jag kan inte annat än att hålla med den anonyma skribenten om det mesta. Hen avslutar artikeln med orden: ”Kanske är det dags att lyfta den kritiska blicken från pedagoger, elever och lärarutbildningar och istället kritiskt granska kompetensen och lämpligheten hos våra politiker, skolledare och rektorer?”

Jag är rektor på en grundskola och i och med detta en av de som suttit och fördelat dessa statliga pengar för att lyfta vissa, enligt skolverkets kriterier, ”särskilt kvalificerade lärare”. Som rektor och före detta lärare ser jag flera problem med denna reform. Låt mig utveckla ett par av dem.

Låt mig börja med att gå tillbaka ett par år i tiden. Vi fick ”förstelärare”. I den kommunen där jag arbetar söker lärarna förstelärartjänster. Rektor går igenom ansökningarna och rekommenderar till ett meriteringsråd vem hen vill ska få tjänsten. Under ett års tid sker en meritering och därefter, om läraren blir godkänd, blir förstelärartjänsten och det medföljande lönelyftet på 5 000 kronor/månad permanent. Läraren har blivit förstelärare, en extra duktig och kompetent pedagog.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Och sedan fick vi lärarlönelyftet. Jag har precis i dagarna meddelat vilka lärare på min skola som fått del av lärarlönelyftet och vilka som inte fått det. På vissa skolor har förstelärarna fått del av detta statliga tillägg medan på andra har de inte fått det. Redan där blir det konstigt. Är inte förstelärarna givna då de för att bli just förstelärare ska vara ”särskilt kvalificerade”, eller?

Den 12/10 skrev Lärarnas tidning att en av tre kommuner undantar förstelärarna från lärarlönelyftet. I min kommun fanns inga gemensamma direktiv från huvudmannen vilket resulterade i att det såg olika ut på olika skolor. På de skolor som inkluderade förstelärarna blev följden att vissa av dem gick om de biträdande rektorerna i lön, vilket bidrar till att de i sin tur känner sig eftersatta lönemässigt. På de skolor där förstelärarna inte fick del av pengarna kände de sig diskriminerade och utsatta. De som redan fått bevis på att de är extra skickliga är helt plötsligt inte ”särskilt kvalificerade”!

Nästa utmaning var de ”vanliga” lärarna. Några fick, andra fick inte och bland de som fick del av pengarna fick några mer och andra mindre. Helt plötsligt slängs det blickar och kommentarer i personalrum och korridorer om vem som fått och hur mycket. Nu är vi förste-, andre- och tredjelärare!

Mitt i denna soppa står jag. Jag är den som har bestämt vilka som ska få denna tidiga julklapp i form av några tusen mer i månaden. I artikeln den 2/10 trycker skribenten på att det krävs ”tydlighet och professionalitet samt att rektorer på saklig grund kan motivera sina beslut blir avgörande för utfallet”.

Hen fortsätter med att mena att det är ett flertal rektorer som inte klarar av det. Ja, jag är nog en av dem. Hur ska jag på ett tydligt och professionellt sätt kunna motivera att en lärare får och en annan inte får, trots att de båda har legitimation och uppfyller minst ett av skolverkets fyra kriterium?

Jag älskar mitt jobb, brinner för utbildning i allmänhet och eleverna i synnerhet och jag unnar alla de extrakronor de får i sitt lönekuvert, det är inte det detta handlar om. Det handlar om solidaritet, jämställdhet och lika lön för lika arbete.

Jag kan köpa den individuella lönesättningen, alla kan inte vara lika bra på allt. Men jag köper inte att man genom en statlig reform ska slå split i en professionell lärarkår, skapa dålig kollegial stämning och ett A- och B- (och C-) lag på våra skolor. Det gynnar inte eleverna och deras lärande och det höjer inte statusen på läraryrket. Dessutom gör det att jag som rektor, hur tydlig och professionell jag än är, måste sitta och sortera in människor i olika fack och tala om för dem att du är bra, du är bättre och du är bäst. Eller för att vända på det: Du är bra, du är lite sämre och du är sämst. Det beror på hur man ser det.

Låt mig i framtiden slippa detta. Låt mig och alla andra rektorer och skolledare få göra det som vi kan allra bäst, att vara pedagogiska ledare och jobba med att lyfta alla lärare till att göra sitt bästa för våra elevers utveckling och lärande.