Debatt: Muf-ordförandens krav: Joakim Medin måste släppas fri

Att granska makten är en journalists plikt, och i en stat som under president Recep Tayyip Erdoğan systematiskt tystar kritiska röster är det om något ännu viktigare. Det är inte första gången vi får rapporter om fängslade journalister och oppositionella röster. Joakim Medins gripande bör ses som en del av det mönstret.

Medin reste till Istanbul för att bevaka de pågående protesterna som brutit ut efter att stadens borgmästare, Ekrem İmamoglu, arresterades förra veckan. İmamoglu, som sitter fängslad misstänkt för korruption – anklagelser han bestämt förnekar – betraktas som president Recep Tayyip Erdogans främsta politiska utmanare och en potentiell kandidat till presidentposten.

I Turkiet har pressfriheten länge varit under attack. Enligt uppgifter från Reportrar utan gränser (RSF) har tio journalister utsatts för polisvåld, minst fem har gripits, och dussintals har drabbats av tårgas eller beskjutits med gummikulor sedan protesterna i landet bröt ut. 

Vänster som höger måste vi försvara vår gemensamma frihet till åsikter, yttranden och journalistiskt arbete.

Även andra internationella medier har upprepade gånger rapporterat om hur den turkiska regeringen riktar in sig på reportrar som vågar kritisera makten. Medin är inte ensam om att fängslas i samband med protesterna, dagen innan frihetsberövades och deporterades den brittiska journalisten Mark Lowen från BBC. 

Pressfriheten är en grundbult i varje fungerande demokrati. Det finns de som menar att Medin inte förtjänar vårt engagemang för han innehar vissa åsikter. Denna uppfattning är farlig. När en så grundläggande frihet som pressfriheten hotas för svenska medborgare spelar det ingen roll vilken åsikt man har eller hur man tidigare använt sin yttrandefrihet. I tider då våra friheter utmanas av onda krafter som vill ta den ifrån oss krävs en bred uppslutning. Vänster som höger måste vi försvara vår gemensamma frihet till åsikter, yttranden och journalistiskt arbete.

Detta är tyvärr inte första gången en svensk journalist eller författare sitter fängslad utomlands. Vi har sett det förut med Dawit Isaak i Eritrea och Gui Minhai i Kina. Dawit Isaak har suttit fängslad i över 20 år utan rättegång och Gui Minhai hålls fortfarande fången i Kina trots Sveriges diplomatiska insatser. Dessa fall bör tjäna som avskräckande exempel på vad som kan hända när Sverige inte agerar tillräckligt snabbt och kraftfullt.

Regeringen måste nu visa att Sverige inte accepterar när en av våra medborgare utsätts för orättvisa fängslanden. Med diplomatiska och politiska medel bör Sveriges regering omedelbart kräva att Joakim Medin släpps fri. Om vi låter detta passera utan en kraftig reaktion riskerar vi att sända signalen att svenska journalister är fritt villebråd för auktoritära regimer. Det får inte ske.

Sverige måste stå upp för friheten – för Joakim Medin.