Debatt: Mordmusik är svensk kultur

Inte gangsterrap, det här är mordmusik. Min mamma vet, hennes son tar liv. Jag kliver igen för minst en kanin. Pengar från Stim, mera knark dras in. Så rappar Shacki i de första sekunderna av låten ”Lirare”. Jag lyssnar på den medan jag åker tåg till Nässjö för att övertyga unga om kraften i politiskt engagemang.

Att gangsterkulturen är ett importerat fenomen är en vanlig tankefälla. Inte minst bland politiker. Men tyvärr är kulturen som speglas i Shackis låtar odlad här. I ett samhälle våra politiker byggt och sedan låtit förfalla. Shacki gick i svensk grundskola. Sedan svenskt gymnasium. Och så satt han på ett svenskt Sis-hem. Någonstans på vägen blev han kriminell. 2018 åtalades han som 17-åring för det så kallade pizzeriamordet i Rinkeby. Nu är han på fri fot och gör mordmusik.

Gangsterrapen är inte bara ett av de mest enande uttrycken för svensk samtida ungdomskultur. Den blottar också det Sverige vi tillsammans har skapat. Ett samhälle kantat av termosbomber, Sis-hem, dödslistor, miljonprogram och barnsoldater.

Hur ärliga ska vi vara med oss själva? 

Regeringen tar nu fram en svensk kulturkanon. Det betyder att de ska lista ett antal kulturella verk som extra viktiga. De kan sedan användas i till exempel skolundervisning eller medborgarskapstest. En kulturkanon kan vara ett bra verktyg för att stärka vår gemensamma kultur. Men den väcker också dilemman. 

Hur ärliga ska vi vara med oss själva? 

Skulle det till exempel inte vara självbedrägeri att utesluta gangsterkulturen från en sådan kanon?

I Nässjö berättar en tolvårig pojke för mig om hur en skolkamrat visade honom en pistol i omklädningsrummet. En 15-åring på en skola i västsverige säger stolt att han och en vän begick ett mordförsök. Vännen som nu sitter på ett Sis-hem “bröstade” hela straffet. 

Jag går in på Flashback för att se hur många år min gamla barndomsvän har kvar av sitt fängelsestraff. 

Gangsterkulturen är en tragedi för Sverige. Ett kvitto på att samhället har tappat kontrollen. Nu måste politikerna erkänna att de har svikit en hel generation. De kommer inte kunna bryta gangsterkulturen utan att förändra det samhälle som skapat den. För hur ska barn sluta skjuta och spränga varandra om deras verklighet fortsätter vara densamma?

Inte deltidsjobb, bror, det heltidsjobb, jag är driftare. Mitt hjärta borta, kan inte hitta den.