Debatt: Ministern hoppar över forskningen – för att moralisera om hiphop

Sluta skylla gängkriminaliteten på musik – lägg fokus på rätt åtgärder 

Mats Persson (L) går i en debattartikel i Aftonbladet till angrepp mot kultursfären och menar att hiphopen skulle vara en bidragande orsak till att killar dras in i kriminalitet. Det här är en förenklad och farlig slutsats som både osynliggör de verkliga problemen och sprider rasistiska idéer om vilka unga som är farliga och vilka som får skildra sin verklighet genom musik. 

Hur kommer det sig att Mats Persson sätter strålkastarljuset på hiphopen, men inte på våldsförhärligande innehåll i exempelvis film, tv-serier eller annan musik? Var går gränsen för vilken kultur som ska granskas? 

I podcasten Amie & Fanna-avsnittet “Yasin vs. Yung Lean” diskuteras Perssons debattartikel genom frågeställningen varför inte samma resonemang förs i förhållande till andra artister som i sin musik skildrar några av våra största utmaningar kopplat till män och killar, så som psykisk ohälsa och ensamhet och hur detta aldrig pekas ut som en del av ett samhällsproblem på samma sätt som hiphopen. Detta är ett tydligt exempel på hur debatten färgas av rasistiska strukturer. 

Perssons jämförelse kring hiphopen med vit makt-musik visar på en grundläggande förvirring.

Perssons jämförelse kring hiphopen med vit makt-musik visar på en grundläggande förvirring: medan vit makt-musik är skapad för att sprida en rasistisk och hatisk ideologi, skildrar hiphopen ofta en verklighet av personer med den levda erfarenhet som skildras i musiken. Därför bör dessa inte likställas med varandra. 

Vi delar Perssons oro över att killar rekryteras in i kriminalitet. Men om vi vill stoppa det dödliga våldet bör vi lyssna på vad forskningen visar oss istället för att sprida kulturmoralism. 

All forskning visar att effektiva insatser handlar om förebyggande arbete, att ge killar möjlighet att forma sina identiteter utan påverkan från destruktiva maskulinitetsnormer och skapa framtidshopp. 

Fokus bör ligga på de verkliga orsakerna: 

• Social och ekonomisk eftersatthet  

• Utanförskap och brist på framtidsutsikter 

• Maskulinitetsnormer som kopplar manlighet till våld och makt 

Istället för att diskutera dessa faktorer väljer Persson att skylla på musik. Samtidigt för Tidöpartierna en politik som skär ner på insatser för ungas välmående och sätter tilltro till hårdare straff. 

Mäns digitala stödplattform Killar.se ser dagligen hur killar kämpar med ensamhet, psykisk ohälsa och utmaningar kopplat till destruktiva maskulinitetsnormer. Vi vet att det behövs fler trygga rum där killar kan prata om sina känslor och utveckla en positiv självbild.  

Så vi ställer oss samma fråga som Mats Persson: Hur många pojkar ska vi låta vilseledas in i gängen innan samhället säger ifrån? Svaret finns inte i att censurera musik, utan i att satsa på förebyggande åtgärder, skapa fler möjligheter för unga och utmana de destruktiva normer som göder våldet. 

Mats Persson och Liberalerna har chansen att vara en del av lösningen. Men då krävs att de lyfter blicken från spellistorna och ser de faktorer som verkligen drar in killar i kriminalitet.