Debatt: Miljoner EU-väljare fick lära sig att de är maktlösa

Det finns tre saker med upphovsrättsdirektivet som är utan motstycke i EU-historien.

För det första – det folkliga motståndet. Hundratusentals människor demonstrerade mot direktivet. Fem miljoner har skrivit under en namninsamling mot de censurfilter som direktivet kräver. Tiotusentals har ringt och mailat sina representanter i Bryssel för att uttrycka sin oro. Aldrig har ett EU-direktiv mött ett så brett folkligt motstånd.

För det andra – responsen på detta.

Väljarna har sedan förra sommaren fått möta en massiv desinformationskampanj. Istället för att bemöta kritik och lyssna på oroliga väljare så dränktes varje kritisk röst av förolämpningar. Rykten spreds om att mejlen skickades från botar och inte medborgare. EU-kommissionen kallade kritikerna för en vilseledd mobb. Flera parlamentariker och lobbyister har kallat demonstranterna för köpta av amerikanska nätjättar.
 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Alla dessa rykten är helt och hållet utan grund och enkelt motbevisade. De spreds till en början av upphovsrättslobbyn och tog fart på debattsidorna i tidningar som i många fall också har lobbat för direktivet.

Tyvärr har desinformationen fungerat. Samtidigt som foton från massiva demonstrationer spreds över världen satt många parlamentariker i Strasbourg och röstade utifrån en övertygelse om att motståndet inte fanns på riktigt.

Den här svartmålningskampanjen har gjort att många har känt att man inte behöver bry sig om den massiva kritik som direktivet mött från till exempel FN, forskarvärlden och människorättsorganisationer.

För det tredje – medias roll i direktivets tillblivelse. Till att börja med att man har underlåtit att skriva om det, trots ett stort folkligt intresse. Den mer eller mindre kompakta tystnaden som rått i media sen förslaget presenterades 2016 går kanske att förlåta, men det är inte allt. AFP, en av världens största nyhetsbyråer, utnyttjade sina kontakter inne i parlamentet för att sprida propaganda genom deras kanaler. Flera parlamentariker har vittnat om att de mottagit hot från mediehus – de utlovades negativ uppmärksamhet i media under valkampanjen om de röstade emot direktivet.

Men det allra mest tragiska med hela historien kring detta upphovsrättsdirektiv är vad den nya generationen som för första gången får gå till urnorna i ett EU-val i maj har lärt sig.

De har fått lära sig att deras demonstrationer inte är värda något, att politiker kommer att sprida lögner om dem, att ingen bryr sig om deras sakliga argument, att media kommer att motarbeta deras intressen. 

Den här erfarenheten - den här känslan av maktlöshet - kommer att påverka dem på lång sikt. Att direktivet i tisdags antogs av parlamentet kommer att ta ifrån en hel generation sin tillit till politiken och att EU-parlamentet representerar deras intressen.

Nästa gång ni funderar på varför politikerföraktet, misstron till media eller motståndet mot EU växer, fundera på hur ni agerade kring upphovsrättsdirektivet.