Debatt: #Metoo visar varför Fi behövs

Feministers arbete har alltid motarbetats och förlöjligats av konservativa politiker och debattörer, genom argument om kvinnors lättkränkthet och mäns biologiska skillnader.

När nu #metoo-kampanjen visar på behov av förändring i arbetet mot sexuella övergrepp, är det tydligt att det som vi idogt tjatat om är vad som krävs. Ett arbete som påbörjats i Stockholm där Fi är med och styr staden. Och framför allt i skolan.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

För ett år sedan skrev Erik Helmersson raljant i sin ledare i DN om de skolsatsningar Feministiskt initiativ har genomfört i Stockholm mot sexuella trakasserier.

Helmersson menade att den politik som jag presenterade mot sexuella trakasserier var verkningslös. Jag hoppas att Helmersson nu ser att det är just den politik som många efterfrågar genom #metoo, det är också den politik som Fi har drivit – att förändra stereotypa könsroller och att män själva ska ta ansvar för sina handlingar.

Till och med Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor står nu i SVT:s Agenda och påtalar vikten av hur vi behöver arbeta med jämställdhet redan för förskolan.

Så har det inte låtit de senaste tio åren när ”genusdagis” har kallats för ideologisk hjärntvätt. Medan vad vi har velat göra är att flickor ska ha samma rättigheter, möjligheter och makt över sin kropp.

Sedan Feministiskt initiativ tog plats i Stockholms stadshus satsas det mer än någonsin för att förebygga sexuellt våld genom skolan. Det handlar om att bryta stereotypa könsroller och handlar om konkret politisk handling. Något som Fi i Stockholm sedan valet 2014 presenterat politik på i budget efter budget.

Några exempel på vad som händer när feminister är med och bestämmer:

• Infört antivåldsaktion på schemat med satsningen MVP (Mentors in violence prevention), för att motverka machoideal och hederstänk i skolan.

• Tillfört över 20 miljoner hittills i budget till arbete med genus- och normkritisk pedagogik vilket bland annat innebär att motverka negativa maskulinitetsnormer.

• Anställt en trygghetssamordnare som specifikt ska arbeta mot sexuella trakasserier. Alla elever i årskurs åtta får ta del av information om vad samtycke innebär för att främja en långsiktig attitydförändring.

• Infört obligatoriska uppföljningar i budget av elevers upplevelser av trygghet och förekomst av kränkningar och diskriminering i skolan och inrättat en barnombudsman som arbetar för att stärka barnrättsperspektivet inom skolan.

• Förstärkt kompetens hos skolledare genom en omfattande fortbildningssatsning i skoljuridik med fokus på myndighetsutövning och ansvar, bland annat för förekomsten av kränkningar och trakasserier.

• Förstärkt elevhälsan och infört elevhälsoteam på Stockholms skolor. Ställt krav på genuskompetens hos samtlig elevhälsopersonal.

Vi vill också att det på varje skola ska finnas ett diskrimineringsombud som ska stödja eleverna som blivit utsatta för våld och övergrepp. Ombudet ska också arbeta för att likabehandlingsplaner är aktuella och efterlevs.

Det här handlar inte om att slå sig för bröstet och säga att vi är nöjda – för det är vi inte. Vi har mycket kvar att göra. Det handlar om att den konservativa högern behöver lyfta på sina ideologiska skygglappar och lyssna på det som feminister och kvinnor sagt genom alla tider.