Hoppa till innehållet

Ukraina

Debatt: Mer vapen kommer inte skapa fred för Ukraina

Bild: Efrem Lukatsky/TT

Dagens ETC

Hur motbjudande det än är att förhandla med en angripare så är det att föredra framför att ta ytterligare steg på det sluttande planet mot ett kärnvapenkrig, anser Annika Lillemets och Valter Mutt.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Kommentera

De nordiska vänsterpartierna har utmärkt sig i EU genom sitt reservationslösa bejakande av borgerlighetens och Socialdemokraternas riskabla strategi att skicka ytterligare stora mängder vapen – och därtill alltmer offensiva – till Ukraina. Långdistansmissiler som kan nå Moskva är något helt annat än luftvärn för att skydda bostadsområden. Denna politik riskerar att stärka de mest hökaktiga elementen i den ryska makteliten och blåsa under den hotbild Putin baserar sin aggressiva utrikespolitik på.

I ett läge där ingendera sidan ser ut att kunna vinna militärt är det avgörande att omvärlden trycker på för vapenvila och fredsförhandlingar. Olika fredsinitiativ har lagts fram av statsledare i Latinamerika, Asien och Afrika, men bisarrt nog inte av EU, trots att kriget rasar i Europa. EU förhöll sig till och med passivt under fredssamtalen i Istanbul, som redan i april 2022 var nära att leda till eldupphör.

Också i den amerikanska makteliten hörs röster som ifrågasätter om ständig militär upptrappning är den enda vägen att få slut på kriget i Ukraina. George Beebe, tidigare ansvarig för CIA:s Rysslandsanalys och engagerad i diplomatiska förhandlingar med Sovjet, senare Ryssland, under 1990-talet, framhåller att konflikten endast kan lösas på diplomatisk väg. Och Mark Milley, dåvarande Joint chief of staff (motsvarande ÖB), påpekade redan 2022 att det då fanns ett läge för fredsförhandlingar. 

Jonas Sjöstedt (V), medlem av EU-parlamentets Ukrainadelegation, är däremot en av dem som hårdast driver närmast villkorslöst vapenstöd och hävdar att fredsförhandlingar bara kan ske på Ukrainas initiativ och villkor. Men ett krig som hotar att urarta till ett kärnvapenkrig är per definition en angelägenhet för hela mänskligheten. 

Fredsförhandlingar utesluter inte heller vapenstöd, exempelvis arrangerade det tyska vänsterpartiet Die Linke nyligen en stor fredskonferens i Berlin, med fokus på vapenvila och fredsförhandlingar. Samtidigt har partiet i Förbundsdagen sagt ja till ett visst vapenstöd till Ukraina.

Hur stödjer man bäst Ukraina? Med mer och tyngre vapen som förlänger kriget så att ännu fler dör i skyttegravar, mer natur och infrastruktur förstörs och fler ukrainare blir kvar i exil? Och var är klassanalysen? Det är inte främst den ukrainska maktelitens barn som dör i skyttegravarna utan arbetarnas. Och vem ska rycka in när bristen på ukrainska soldater tilltar? Svenska värnpliktiga? 

Hur motbjudande det än är att förhandla med en angripare så är det att föredra framför att ta ytterligare steg på det sluttande planet mot ett kärnvapenkrig. Och inte heller ett utnötningskrig har några vinnare. Villkorslös kapitulation för den ena sidan i ett krig är ovanligt och brukar förutsätta total ockupation och att den politiska ledningen störtas. Men hur skulle det egentligen gå till att ockupera jordens till ytan största land med världens största kärnvapenarsenal? 

Krig brukar sluta med förhandlingar. Ledarna för de dåvarande supermakterna Sovjet och USA förhandlade fram viktiga nedrustningsavtal på kärnvapenområdet och under andra världskriget var västmakterna till och med allierade med Stalins Sovjet i kampen mot Hitlertyskland. Det är ansvarslöst och historielöst att som Sjöstedt hävda att ”förhandla med Putin är uteslutet”. 

Vänsterpartiet vacklar i fredsfrågan även i Sverige. Mänsklig säkerhet, enligt FN:s utvecklingsorgan UNDP, innebär mycket mer än militärt försvar. Det handlar om att få vård i tid, att det finns närpoliser i våra bostadsområden, att brandkåren har resurser att tackla skogsbränder och översvämningar i klimatförändringarnas spår. Vår alltmer urgröpta välfärd och krackelerande infrastruktur hotar liv och hälsa och undergräver människors förtroende för demokratins förmåga att sörja för vår grundläggande trygghet. 

Nu måste vänstern åter bli en röst för fred och diplomati. 

Ändå accepterar Vänsterpartiet, som grundades som en reaktion på socialdemokratins eftergifter till den upprustningsivrande borgerligheten innan och under första världskriget, att två procent och till och med mer av Sveriges BNP årligen ska gå till militären utan specificerad finansiering.

Internationell solidaritet och pacifism utgjorde grundpelare för den tidiga arbetarrörelsen. Nu måste vänstern åter bli en röst för fred och diplomati. De vänsterpartister som låtit sig dras med i krigshetsen borde dra sig till minnes en numera sällan sjungen vers av ”Internationalen” i vilken människor uppmanas att vägra lyda order att gå i krig för ”furstars lögner” och istället för att skjuta sina grannar skapa evig fred. 

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.