Debatt: Mediernas okunskap normaliserar sexköp

Reportaget i Dagens Nyheter skildrar hur partyglada danskar rör sig mellan barerna i Köpenhamns nöjeskvarter och där, på en sidogata, står en röd skåpbil redo att ta emot män som vill köpa sex. Inuti finns en latexmadrass, ljusslinga och sammetsgardin, och utanför köar sexköparna. De flesta av kvinnorna som säljer sex i skåpbilen kommer från Nigeria och Rumänien.  

Den är en tragisk symbol för ett samhälle som gått vilse.

The Red Van, organisationen bakom den statligt finansierade skåpbilen, har fyra anställda. Medan 40 volontärer turas om att fylla på kondomer, glidmedel och torka av latexmadrassen, kvarstår de verkliga problemen. Det talas om ett ”tryggare” alternativ för de mest utsatta, men enligt vår uppfattning visar skåpbilen snarare hur en brutal och omänsklig verksamhet kan normaliseras – och till och med finansieras med offentliga medel. 

Den är en tragisk symbol för ett samhälle som gått vilse, där exploatering accepterats som en del av vardagen och politiska beslut går på tvärs med all logik och mänsklig anständighet. Skåpbilen visar med brutal tydlighet vad legalisering av prostitution leder till: det omänskliga blir normalt, och med statens välsignelse fortsätter den onda cirkeln snurra.

År 1999 gick Sverige och Danmark skilda vägar i synen på prostitution. Danmark legaliserade, medan Sverige skrev historia som första land i världen att kriminalisera enbart sexköparna. Svenska forskare har i årtionden visat att prostitution är oförenligt med ett modernt samhälle, eftersom det sällan handlar om fri vilja utan bygger på ojämlikhet, desperation och ofta kopplingar till ekonomisk nöd och människohandel. Genom denna lag markerade Sverige ett tydligt ställningstagande för att skydda de mest utsatta och rikta ansvaret dit det hör hemma – hos dem som köper.

Företrädarna för The Red Van är tydliga med att de inte är emot prostitution.

”En av våra viktigaste slogans är 'rights, not rescue'. Vi är inte här för att rädda någon, vi går in för att människor ska ha tillgång till basala rättigheter”, säger verksamhetsledaren för The Red Van.

Som att inreda fängelset – eller tortyrkammaren – lite snyggare.

“Rights not rescue” låter kanske som en storslagen modern slogan, men att kalla detta “rättigheter” är som att inreda fängelset – eller tortyrkammaren – lite snyggare. Är det inte dags att vi slutar låtsas att betalning för ”sex” är något annat än ett betalda sexuella övergrepp? Latexmadrass och sammetsgardin förändrar inte verkligheten – de maskerar den bara. 

Vi har många vittnesmål från överlevande som lyckats lämna prostitution. En är den irländska författarinnan Rachel Moran, som tvingades in i prostitution som barn. I sin självbiografi ”Paid for – my journey through prostitution” beskriver hon att förnedringen och smärtan var densamma, oavsett om det skedde på femstjärniga lyxhotell eller i mörka bakgator. ”Rights, not rescue” är ett hån mot kvinnorna som tvingas till dagliga övergrepp.

Reportaget använder den kontroversiella termen ”sexarbete”, en språklig försköning som döljer den ojämlikhet, de övergrepp och den misär som prostitution innebär. Varje gång vi säger ”sexarbete” håller vi lögnen vid liv.

Skåpbilens personal anser att Sverige är ett ”skräckexempel” som stigmatiserar ”sexarbetare”. Men vad är egentligen mest skrämmande? Vi i Wake up brother ser det som betydligt mer skrämmande att Danmark gör det fullkomligt legitimt för män att köa till en skåpbil, där deras övergrepp möjliggörs av volontärer som fyller på kondomer och torkar av madrasser. Istället för att, som i Sverige, försöka få män att sluta köpa kvinnors kroppar, sänder legaliseringen en förödande signal till unga män, som växer upp och ska lära sig om empati, närhet, lust och sexualitet, att samtycke och ömsesidighet kan ersättas med pengar.

Är det Talitas rehabilitering och stöd, eller Danmarks pyntade skåpbil som möjliggör mäns övergrepp?

Dagens Nyheter-journalisterna kan knappast ha läst Morans bok eller någon forskning på området. I sitt tre sidor långa reportage lyckas de med konststycket att inte problematisera eller ens nämna sexköparnas roll eller att det som sker där skulle vara problematiskt. 

Nej, det är dags att journalister, politiker – och vi alla – vaknar upp och tar ansvar. Att vi stoppar naiviteten och vägrar acceptera exploateringen av kvinnor som normalitet. Mäns våld mot kvinnor måste upphöra – och det börjar med att säga nej till prostitution.