Debatt: Medierna tog min far för rysk grodman

Ett minne från 1984. Då Sverige jagade ryska ubåtar bakom varje kobbe – och i hennes fars sjuksäng.

Våren 1984 låg min far döende på Karlskrona lasarett. Han var ytterst infektionskänslig och hölls isolerad i ett rum där alla som besökte honom måste ta på sterila rockar i en sluss utanför.

Ute på stan surrade ryktena om ryska grodmän som klafsat fram över skärgårdskobbar och lämnat fotspår efter simfötter. Helikoptrar hovrade ovanför stan och lyste med starka strålkastare. Officerare inkallade till extrajourer fick lönetillägg med upp till 42 000 kronor i månaden (1984!). Det gjordes ständigt nya ”optiska observationer under den mörka delen av dygnet”, på militärspråk.

Några tv-antenner blåste ner en natt. Åttaspaltig rubrik i lokalpressen: ”Har ryska spioner sprungit över taken?”

Övriga svenska media underhöll det hysteriska tonläget.

Iakttagelser gjorda av ett par av mina bekanta som suttit på en Norrlandsstrand en kväll och ”druckit kaffe” spreds blixtsnabbt i pressen och vi som kände dem skrattade hjärtligt, eftersom vi visste vad de hade i glasen.

En dag när mor kom för att besöka far på avdelningen svärmade representanter för hela Sveriges press och en och annan utländsk reporter i korridoren utanför. De krävde att få träffa patienten som låg isolerad eftersom ”det fanns uppgifter om” att sjukhuspersonalen gömde en skadad rysk grodman. Far gick med på det, och reportrarna ifördes sterila rockar och flockades runt hans säng.

– Jau haur bott i Kalskrona hela mitt liv grabba och jau e ingen ryss! sa far på bred blekingska och log.

Han hade länge avfärdat ryktena om grodmän med ”De e baura militären som vill hau pengar”. Han arbetade med dem på örlogsvarvet.

Jag blev nästan nostalgisk när jag på en sajt på nätet upptäckte att de gamla ryktena om den hemlighetsfulle patienten fortfarande florerar.