Debatt: Medierna måste ta nästa steg för att bota klimatpandemin

Det är hög tid att vi lever som klimatet kräver. Men riksdags­majoriteten leder oss på fel väg och vi fortsätter att i stort leva som förut. Koldioxidhalten i atmosfären fortsätter att öka. Vad göra?

WHO påtalar att klimatförändringar är det största hotet mot människors hälsa och som läkare har vi ett särskilt ansvar att påtala de medicinska effekterna som klimatförändringarna för med sig. World Medical Association, WMA, utropade redan 2019 klimatnödläge och uppmanade sina organisationer att arbeta för att skydda människors hälsa från effekterna av klimatförändringarna.

Detta ansvar försöker läkare leva upp till genom att sedan ett kvartssekel bidra med kunskapsspridning och upplysning av både kollegor liksom av allmänheten och politiker. Man har ordnat symposier och konferenser, hållit föredrag och skrivit artiklar och pratat och pratat och pratat om de medicinska effekterna av den tilltagande växthuseffekten.

Men vi som varit aktiva, liksom alla andra som arbetat för att samhället ska förstå, ta ansvar och stoppa utsläppen, känner oss mer och mer uppgivna och får lust att ge upp. Men det är inte mänskligt att ge upp, som Alva Myrdal sa i sin enträgna kamp att förhindra kärnvapenkriget.

Man kan dra lärdom från den nyligen genomgångna pandemin. Dess orsak, dess agens, var ett virus. Det var strax identifierat och en plan för att minimera smittspridning utarbetades med isolering och vaccinering. Den diskuterades livligt av en engagerad allmänhet, dess röster respekterades och påverkade handläggningen.

På liknande vis behöver hela samhället engagera sig och hindra utsläppen av fossil koldioxid och lösa ”klimatpandemin”. Men för detta krävs att vi bryter tystnadskulturen och den kognitiva dissociationen som råder. Vi har kunskapen men pratar inte om den. Vi har kunskapen, men vi lever inte efter den. Klimatkrisen är ett problem som hela världen behöver vara med och ta ansvar för. Det krävs att vi pratar om och diskuterar problemet precis som under pandemin och utvecklar ett mer aktivt individuellt klimatsamvete och en gemensam klimatmoral.

Genom en bred dialog mellan experter, politiker, beslutsfattare och allmänhet uppnår vi gemensamma lösningar och ändrar vårt beteende

Mediernas roll är central i detta arbete. Den har med tiden tagit på sig rollen att förmedla kunskap om klimatförändring och dess orsak och är numera också drivande att mana till politisk handling. Medierna behöver nu gå ett steg längre.

Närgången granskning av politiker, industriföretagare och andra ledare i landet om deras aktuella åtgärder och planer för klimatet, eller bristen på detta. Hur mycket koldioxid som släpps ut från olika industrier, olika transportslag, stora evenemang av olika slag, byggsvängen och sjukvården behöver studeras i detalj. Hur är våra utsläpp på individ- och gruppnivå med resor med flyg istället för med tåg och med fossilt drivna bilar i stället för cykel och tåg där detta är möjligt? Hur stora är utsläppen vid biltävlingar, då människor reser till stora sportevenemang och långväga semesterresor? Och mycket, mycket annat.

Skadliga klimatutsläpp, små som stora kan inte längre vara en privatsak.

Det finns nog de som tycker att detta låter gnälligt och glädje­dödande. Utsläpp i samband med det dagliga livet är väl inget att rapportera om. Men det är ju det som det hela handlar om, våra dagliga utsläpp i samhället som gör att världen till stora delar kommer att gå under. Precis som under pandemin behöver vi få veta i detalj hur klimatförändringens agens – fossil koldioxid – sprids. Nyheter blir samtalsämnen, som leder till ökad insikt. Det ökar i sin tur krav på handling och utbyggnad av klimatsmarta ekologiska, fossilfria energikällor och politiker som vill skapa ett samhälle som följer Paris­avtalet vinner röster.

Ett av flera undantag som lovar gott för framtiden, bland annat hade Dagens Nyheter den 16 augusti i år en artikel som diskuterade utsläpp i samband med stora sportevenemang såsom VM i fotboll i Australien och Nya Zeeland. Många flygresor dit och mellan länderna har gjorts, men utsläppen är nog ännu inte beräknade. Men siffror på stora utsläpp i samband med andra stora idrottshändelser presenterades: 3,6 miljoner ton vid VM i Qatar 2022 och 2,2 miljoner ton vid VM i Ryssland 2018, vilket ger en tydlig bild av problemet. Det väcker frågan om vi måste avstå från sådana evenemang tills vidare. Mer sådant!

Krisen är allvarlig, men det är ännu inte försent. Låt oss alla hjälpa till och skapa ett klimatvänligt samhälle. Det är inte så svårt, som många tror. Vetenskapen har visat att vi kommer att leva ett bättre, men annorlunda liv och vi kan glädja oss åt att vi bidrar till en värld som också våra barn kan ha glädje av.