Medicinsk sekreterare, snart ett bristyrke

Jag jobbar som medicinsk sekreterare på Uddevalla sjukhus. På den psykiatriska öppenvårdsmottagning jag arbetar, börjar vi varje dag med morgonmöte för att få koll på dagens samtliga besök, akuta ärenden med mera. Veckovis har vi remiss– och behandlingskonferens. Här diskuteras aktuella ärenden och vi beslutar om insatser. Allt dokumenteras i journal av sekreterare.

Under en arbetsdag ska också besök bokas, kallelser skickas, besök registreras för statistik och underlag till budget ska finnas i våra system. Jag skriver journalanteckningar, brev, intyg, remisser med mera utifrån diktat och svarar i telefon 8-16. Under dagen hjälper jag mina kollegor med diverse uppgifter. Jag har IT-ansvar på mottagningen och så gott som dagligen krånglar något.

Vi har cirka 20 patienter med psykiatrisk tvångsvård där jag som sekreterare har ansvar för att allt fungerar och att alla handlingar når rätten i tid. Jag tar hand om alla handlingar från rätten och ser till att allt registreras. Paragrafer och lagar om tvångsvård lär man sig efterhand, det är inte lätt och ingen utbildning finns men det gör det extra kul på jobbet. Mycket av mitt arbete handlar om att frigöra patienttid för behandlande personal.

Jag sitter i en reception med glasrutor ut mot korridoren, ser och hälsar på alla som kommer in på mottagningen och jobbar aldrig ostört, är den första patienten träffar när de kommer in på mottagningen. Detta ställer stora krav på bemötande.

Jag träffar många patienter och anhöriga, oftast är det glada möten där jag visar dem rätt på mottagningen eller bara byter några ord när de vill prata lite. Uttryck som irritation, ilska, frustration, och rädsla förekommer och är svårt att hantera men oftast behöver man bara lyssna. Ytterst sällan förekommer hot vilket många tror är vanligt inom psykiatrin.

En bra dag på jobbet får jag undan högarna som väntar. Jag hinner ta eftermiddagsfika med mina kollegor vilket jag sällan hinner annars. En bra dag på jobbet är när jag kan sluta i tid och känna att jag gjort det jag skulle.

De senaste två åren varit jobbiga. Det är först sista tiden jag insett hur jag påverkats. Min närmsta kollega fick nytt jobb och slutade december 2016. Då det är svårt att rekrytera blev jag själv i cirka tre månader tills en ny kollega kom, dessvärre stannade hon inte så länge och vid årsskiftet 2017/2018 blev jag ensam igen.

Åter en lång rekrytering där många sökande inte var behöriga och andra tackade nej då de inte fick den lön de krävt. Att under långa perioder ensam få göra två personers arbete har gjort att jag känner av tecken på utmattningssyndrom. Mitt privatliv har påverkats, jag är lättirriterad, jag glömmer saker, är trött och grinig. Sådant som förr gav mig glädje och energi har jag inte orkat med. Jag ser dock en ljusning då jag snart får en ny kollega.”

Vi på Vision har tagit del av Anna Johanssons berättelse. Vi ser medicinska sekreterare som ett framtidsyrke med god arbetsmarknad. För nyutbildade sekreterare finns det jobb att få men många tvekar att söka sig till regionen eftersom lönen är låg. För att bli medicinsk sekreterare krävs en tvåårig utbildning på yrkeshögskola (YH).

Vision anser att VGR inte värderar YH-utbildningen lönemässigt, man lönesätts likvärdigt med en gymnasieutbildad. Då Västra Götalandsregionen kräver en tvåårig vidareutbildning anser Vision att detta ska synas på lönen.

Västra Götalandsregionen måste göra långsiktiga satsningar så att lönerna matchar medicinska sekretrares utbildningsnivå. Vi vet att den viktigaste frågan för våra medicinska sekreterare är lönen. I Västra Götalandsregionen är lönen för en nyutbildad cirka 22 000 kronor.

Yrket är i en expansiv fas med stor utveckling på det tekniska området och vi riskerar ett framtida kompetensglapp om Västra Götalandsregionen inte börjar arbeta med kompetensutveckling.

Västra Götalandsregionen måste våga satsa på medicinska sekreterare. Utan medicinska sekreterare riskerar vi längre vårdköer och påverkan på patientsäkerheten.