Debatt: Medias historieförfalskning om demonstrationerna 2001

Fredagen den 15 juni 2001 arrangerades den största demonstrationen hittills mot det svenska EU-medlemskapet. Den samlades vid Järntorget och gick i 5 avdelningar till Götaplatsen. När täten nådde Götaplatsen hade alla ännu ej lämnat Järntorget.

Den av regeringen tillsatta utredningen skriver om demonstrationen ”kl.19.30 startade demonstrationen och gick till Götaplatsen. Där hölls det avslutande mötet som pågick mellan kl. 20.30 och 22.00. Nätverket Göteborg uppskattade antalet demonstranter till 16 000 och vid Götaplatsen uppgick folksamlingen till 20 000.” (SOU 2002:122).

Ansvarig för denna demonstration var undertecknad.

Demonstrationen organiserades av Nätverket Göteborg 2001 och hade som huvudparoller Sverige ut ur EU och Nej till EMU. Bland de organisationer och partier som tog stort ansvar för genomförandet av demonstrationen var Kommunistiska Partiet, Folkkampanjen Nej till EU och Socialdemokratiska EU-kritiker.

Demonstrationen blev en mäktig, fredlig och välorganiserad bred folklig manifestation mot det svenska EU-medlemskapet. Politiska och fackliga aktivister ihop med gamla och unga EU-motståndare bidrog till detta.

Demonstrationen var riktad mot den förda EU-politiken. En politik vars konsekvenser är och alltid har varit nedskärningar inom offentlig sektor, privatiseringar av samhälleliga nödvändigheter och försämringar av arbetsförhållanden. Dessutom det demokratiska underskottet och marknadens diktatur.

En av huvudtalarna på det avslutande mötet, Jan Myrdal, sa till mig när han såg ut över den stora folksamlingen på Götaplats­en och Avenyn att ”detta kan de inte förneka”.

Det kunde de.

Demonstrationen kom att i stort sett förtigas av all dominerande media. Händelserna i Göteborg i juni 2001 kom att få namnet Göte­borgskravallerna. Namnet blev till genom medias fokusering på de kravaller som var resultatet av anarkistiska krafters agerande.

Varför blev det så?

Sensationsjournalistik?

Ett politiskt val?

För mig är det uppenbart att det handlar om ett politiskt val. Ett politiskt val i EU-etablissemangets intresse kombinerat med sensationsjournalistik. Genom kravaller och förstörelse fick media en chans att förtiga det stora EU-motståndet. Denna chans tog de och detta lyckades de också med. I dag är det ytterst få som känner till de stora demonstrationerna i Göteborg 2001. Demonstrationerna är inte minnesbilden. Det är i stället kravallerna.

Genom återblickar har nu händelserna i Göteborg 2001, 20 år senare, åter varit aktuella i media. Återigen är bilden, med några få undantag, densamma nu som då. Några demonstrationer förekom ej. Något EU-motstånd manifesterades inte. Kravet Sverige ut ur EU fanns inte med vid det svenska ordförandeskapet och toppmötet. Allt handlar enbart om kravallerna.

Detta är en historieförfalskning som enbart gynnar Europeiska Unionen.