Debatt: Media bidrar till förnekande

Människan är en förnuftig varelse med ett medvetande vidare än himlen och en väl utvecklad instinkt för sin överlevnad. En välinformerad befolkning är kapabel att fatta rationella beslut. Detta är grundtanken i en levande demokrati, för mänsklig samlevnad och samhällets utveckling. Varför värnar vi då inte klimatet?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Med allt större säkerhet visar vetenskapen att klimatförändringen leder oss rakt åt helvete. Eller med andra ord, de stigande utsläppen av växthusgaser från mänsklig aktivitet leder till en allt varmare jord med områden så heta att människor inte kan bo där, med vattennivåer så höga att stora markområden översvämmas och blir obeboeliga, med bränder som jagar bort människor från sina bostadsområden och flyktingströmmar av hemlösa, trasiga människor som inte tas emot och med konflikter och våld som följd. Hälsan påverkas, odlingsförhållanden förändras, infektioner sprider sig, glaciärerna smälter och korallerna försvinner.

Denna utveckling har varit känd sedan drygt 30 år. I Rio de Janeiro 1992 var världens ledare, utom USA:s president George Bush den äldre, överens om att klimatförändringen måste stoppas. Det skulle dröja till Paris 2015 för världen att bli överens om att begränsa utsläppen av växthusgaser motsvarande en värmeökning på maximum två grader.

Men kunskapen om klimatförändringens följder och internationella överenskommelser räddar inte världen. Det är inte bara den nuvarande amerikanska presidentens fel. Huvudproblemet är att vi människor fortsätter att släppa ut alldeles för mycket.

En stor anledning till det kan vara att vi översköljs av information om att vi inte ska bekymra oss och fortsätta att leva som vi har gjort de senaste 100 åren, fortsätta med fossil energiproduktion och hejdlöst släppa ut koldioxid.

Detta budskap förmedlar dagstidningar, veckomagasin, tv, radio och internet genom lockande annonser och berättelser om flygresor, fossilbränsleslukande bilar och varor som vi inte behöver. Vi får reda på att Volvo har sålt flera hundra tusen bilar senaste året, men inte ett ord om att dessa bilar kommer släppa ut uppskattningsvis mer än en miljard ton koldioxid. Nyheter om nya norska oljefynd, men inte ett ord om att koldioxidutsläppen de kommer orsaka bryter mot åtagande i Parisavtalet många gånger om. Hur mycket växthusgaser en olympiad genererar får vi inte reda på. Om jag av resebilagan lockas att resa långt bort, hur stora utsläpp kommer jag då orsaka? Hur stora utsläpp om jag köper bilen i den där annonsen och kör 1 000 mil? Det behöver beräknas och presenteras tydligt i nyheter, reportage och annonser.

Journalistens första förpliktelse är att förmedla sanningen. Det är hög tid att sanningen om koldioxidutsläpp kopplade till nyheter, reportage, berättelser och annonser får det utrymme som krävs i ett öppet, demokratiskt samhälle. Media måste hjälpa oss att bli medvetna om våra utsläpp och inte som i dag bidra till vårt förnekande. Lockande bil- och reseannonser får stort utrymme i pressen av ekonomiska skäl. Många tidningars själ, det fria ordet, är i klimatfrågan såld för pengar.

Att inte skada är ett etiskt credo. De flesta vill inte skada andra. Ändå gör vi det med våra dagliga utsläpp av växthusgaser. På samma vis som vi är ganska förståndiga med våra pengar och tänker på hur vi får debet och kredit att gå ihop, behöver vi ha koll på att våra utsläpp inte överstiger vad jorden tål. Så förståndiga kan vi vara, tror jag, om media slutar invagga oss i tron att det går att fortsätta som förut.