Debatt: Medborgarlön för allas lika värde

Så länge livet fungerar och löper på undviker man en del olika sorters förnedring. När man har ett fast jobb slipper man diverse skumma åtgärder och man slipper söka jobb man inte vill ha eller inte kan få. När man har ett jobb går man omkring och tar sitt värde för givet. Själv blir jag förvånad när jag blir illa behandlad av myndigheter eller företag. Att bli illa behandlad och sedd ner på är vardag för många andra.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Sjuka ifrågasätts och man vill till exempel knuffa människor i jobb redan veckan efter avslutad cancerbehandling. Med medborgarlön kan man få bli frisk innan man börjar jobba. Med piller av allehanda slag försöker vi få psykiskt sjuka i arbete. Inget fel med piller men i så fall för att må bra inte för att kunna arbeta.

Det är i sanning ganska naturligt för oss människor att arbeta och i många fall berikar arbetet vårt liv. Att arbeta ger oss också en känsla av värde. Känslan av värde borde däremot ligga i att vara människa och alla människor, nu tar jag fart och slår in en öppen dörr, har lika värde!

Som det nu ser ut är det svårt att leva genom att skapa till exempel konst, musik eller bilder. Möjligheten tycks ligga längre bort beroende på klass och formen på armbågar. Nu menar jag inte att framgångsrika skapande människor inte förtjänat sin framgång men med medborgarlön skulle skapandet och kulturen kunna blomma. Medborgarlön skulle möjliggöra att tusen blommor kunde blomma! 

Medborgarlön skulle göra det möjligt för alla att prioritera sina barn i lämpliga perioder. De som nu talar mest om betydelsen av detta är de som faktiskt har råd. Det har inte vanliga människor. Det skulle även vara möjligt att under perioder ta extra hand om sina gamla föräldrar utan att gå under av stress.

Ett anständigt liv. Det är väl det jag talar om och om det faktum att alla människor ibland är svaga. Tyvärr är det ofta just när man är svag som man dessutom måste förnedra sig för att få olika sorters bidrag eller annan hjälp. När våra barn hamnar i svårigheter räcker vi ofta inte till och många föräldrar går sönder i sina försök att hitta stöd för sina barn. För ofta är det inte, som många påstår, föräldraskapet som brister utan det är livspusslet som är omöjligt.

Jag är ingen politiker och har ingen större lust till debatt. Jag ser ändå hur människor far illa, hur det inte finns jobb åt alla medan andra jobbar halvt ihjäl sig och jag ser hur människor tvingas förnedra sig. Även om du anser att jag slår in öppna dörrar säger jag igen, med skärpa: Alla människor har lika värde, ingen är fullt ut sin egen lyckas smed, vi lever i sammanhang och vi är summan av våra liv. Vi som har haft tur (so far, man har sällan så hela resan) har ingen anledning att förhäva oss. 

Bollen är kastad må den fångas och bollas vidare av många kloka människor. Bollen är rund och allt är faktiskt möjligt. Omöjligt är det bara om man vill att det ska vara det!