Debatt: Marocko ockuperar med grön energi

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I november samlas världens statsledare till FN:s årliga klimatmöte COP22, som i år hålls i Marrakesh i Marocko. Det var vid förra årets möte i Paris som de afrikanska länderna beslutade att Marocko skulle vara värd i år.

Det måste ha passat Frankrike som handsken, eftersom Frankrike är det land som med sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd har varit Marockos stora vapendragare och förhindrat FN-besluten om en avkolonisering av och ett slut på Marockos ockupation av Västsahara.

Inget land i världen, faktiskt inte ens Frankrike, anser att Marocko har rätt till Västsahara. I stället har västsaharierna enligt FN sedan 1965 rätt till självbestämmande och självständighet.

EU bedriver sanktioner mot Ryssland för annekteringen av Krim, men Marockos 40-åriga ockupation av Västsahara tiger man om. Är det Marocko som vakthund för migrationen över Gibraltar sund, fosfaten och fisken eller Marocko som partner i kommande frihandel med Nordafrika som väger tyngre för EU än västsahariernas okränkbara rättigheter?

I ockupationslandet Marocko ska alltså det stora FN-mötet snart hållas. Där kommer propagandabilden av ett grönt Marocko som satsar stort på vind- och solenergi att spridas.

Av sammanlagt fem solkraftverk ligger majoriteten, tre planerade, i den ockuperade delen av Västsahara, i närheten av Västsaharas ockuperade huvudstad El Aaiún. Av vindkraftsparkerna ligger två av sex i Västsahara. Här finns gott om sol, vatten och vind.

Inför klimatmötet publicerade Marocko via COP22 en karta med sina flaggskeppsprojekt ”Morocco Energy Map, Wind and Solar Projects by 2020”. Men den kartan innefattade också ockuperade Västsahara och de planerade sol- och vindprojekten.

Intressant nog hade kartan plockats bort efter att tidskriften Västsahara kontaktat FN:s klimatkontor i Bonn för att höra om anledningen till att Marocko valts som värdland för det stora klimatmötet. Det tyska storföretaget Siemens är sedan länge djupt involverat i de marockanska vindkraftsparkerna i ockuperade Västsahara.

Intressant är också att de oerhört vinstgivande västsahariska naturresurser som Marocko har lagt beslag på, främst fosfat och fisk, kräver mycket energi i fosfatanläggningen Bou Craa och i fiskerifabrikerna i El Aaiún och Dakhla. De enorma Marockokontrollerade växthusen i öknen utanför Dakhla dränerar inte bara den underjordiska sjön på grundvatten utan är också energi-krävande.

I september kom ett vägledande och glädjande utlåtande från EU-domstolens generaladvokat: Eftersom Västsahara inte tillhör Marocko gäller inte EU-Marockos handelsavtal västsahariska fisk- och jordbruksprodukter.

Klimatminister Isabella Lövin kommenterar uppgifterna om Marockos gröna energi i ockuperade Västsahara så här:

”Regeringen välkomnar att FN:s generalsekreterare tar nya initiativ för att hitta en lösning på konflikten och ger fullt stöd till det arbete som utförs av FN-sändebudet för Västsahara.”  

Det var alltså inget svar på frågan.

I mars utvisade Marocko en stor del av den fredsbevarande FN-styrka som finns i Västsahara, hotade med att dra in bidragen till samtliga fredsbevarande styrkor i världen, bryta förbindelserna med EU samt organiserade stora protester i Rabat. Varför? För att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon hade besökt Polisarios flyktingläger i Algeriet och kallat Marockos ockupation för just ”ockupation”.

”Den här stora miljökonferensen i Marrakesh befäster bara Marockos ockupation, eftersom man kommer att mörka att flera anläggningar ligger i ockuperade Västsahara”, sa en västsaharisk deltagare i en stor protestdemonstration den 27 september i de västsahariska flyktinglägren.

Förhoppningsvis ställer många svenska representanter kritiska frågor till Marockos representanter och andra delegater vid årets klimatmöte.