Debatt: Mänskliga rättigheter måste värnas

Regeringen ska arbeta för att Sverige helt och fullt följer de mänskliga rättigheterna. I Sverige skyddas de mänskliga rättigheterna genom grundlag och andra lagar och förordningar. Dessutom gäller den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som lag i Sverige sedan år 1995. Det finns även andra internationella  överenskommelser mellan stater som säger att det ska finnas mänskliga rättigheter.

Rättigheterna gäller för varje människa. Det är staten som ska skydda människor och se till att de får sina rättigheter. Regeringen har det största ansvaret. Men myndigheter, kommuner och landsting har också ansvar. 

Det finns olika sorters mänskliga rättigheter. Alla rättigheter är lika viktiga! En grupp rättigheter kallas för medborgerliga och politiska rättigheter. Människor ska ha rätt att säga vad de tycker, tro på vilken gud de vill eller inte tro på någon gud alls och kunna välja att vara med i föreningar.

Andra rättigheter kallas för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Människor ska ha rätt till ett arbete och att äta sig mätta. Människor som inte kan arbeta ska få hjälp av samhället. Alla ska få sjukvård och lära sig att läsa och skriva.

Efter andra världskriget började många länder samarbeta i Förenta nationerna, FN. 

De skapade FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna där de tillsammans skrev ner vilka rättigheter som är viktiga.

Det här är vad den allmänna förklaringen bland annat handlar om.

Alla människor är lika mycket värda.

Mänskliga rättigheter gäller lika för alla människor.

Alla människor har rätt att leva och att vara medborgare i ett land.

Länderna ska skydda människor så att de kan känna sig säkra.

Ländernas lagar och domstolar ska behandla alla människor lika.

Människor ska kunna resa i sina länder och till andra länder.

Länderna ska ta emot flyktingar som saknar skydd i sina egna länder.

Människor ska själva få bestämma över sina liv. De ska få gifta sig, tycka vad de vill och tro på vilken gud de vill eller inte tro på någon gud alls.

Länderna ska kämpa mot fattigdom och se till att människor har arbete och bostad, får äta sig mätta och lär sig att läsa och skriva.

När vi socialdemokrater kritiserar Sverigedemokraterna och partier som nu säger sig vara beredda att samarbete med SD handlar det i första hand inte om att vi ogillar stora delar av deras politik, för det gör vi. Därför att de driver en arbetarfientlig politik. Det gör alla högerpartier. Den grundläggande konflikten mellan höger och vänster, mellan kapitalister och löntagare kvarstår alltjämt.

Sverigedemokraterna definierar sig själva som ett socialkonservativt nationalistiskt parti.  

Hela nationalismens grund bygger på synen att det finns ett egenvärde i att genom olika markörer skilja oss och dem. Det är där SD hämtar sin livsluft, i att piska upp en stämning som skapar motsättningar mellan deras egen definition av svenskar och de som inte är att betrakta som svenskar enligt SD:s mening.

Anledningen att vi socialdemokrater kritiserar såväl SD som de partier som säger sig vilja samarbeta med eller ge inflytande till SD är att SD medvetet och konsekvent positionerar sig utanför den liberal-demokratiska koncensus som övriga partier delar och som fastslås i vår grundlag.

Vår grundlag uttrycker just det som ofta kallas ”svenska värderingar”. Därför är det också så absurt att ett parti som säger sig värna just svenska värderingar är det enda parti som inte står upp för och försvarar just dessa värderingar. 

Det är i detta sammanhang som Moderaternas och Kristdemokraternas närmanden till SD måste ses och kritiseras. 

SD är ett parti med avskyvärda värderingar om att mänskliga rättigheter ska villkoras.

Även om nästa var femte person i Sverige kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna så är det osannolikt att alla dessa skulle dela den nationalistiska grundsynen som SD har. 

Det är just detta Ulf Kristersson satsar på när han till media säger att han inte vill fokusera på SDs värderingar utan istället på att de kan bli överens i sakfrågor rörande lag och ordning, migration och energipolitiken. 

Eller när Ebba Busch säger lite svävande att värderingar är en färskvara och att man därför bör man fokusera på vilken sakpolitik man kan bli överens om. 

En sak är säker, vi socialdemokrater kommer alltid ta striden mot högerkonservativ politik. Lika säkert är att vi aldrig kommer överge vare sig den demokratiska synen som vårt samhälle bygger på eller kampen att värna de mänskliga rättigheterna.