Förra söndagen samlades uppemot 15000 personer på Medborgarplatsen i Stockholm för att skicka ut ett budskap: Flyktingar är välkomna i Sverige, vi vill inte sända tillbaka människor till de krig och det förtryck de flytt ifrån.

Det var stort. Det var vackert av alla som var där! Men något saknades på manifestationen. Presentationstexten inför manifestationen innehöll inte ett enda krav på politiker och makthavare. Inte ett enda förslag på åtgärder som skulle göra att människor inte fortsatt tvingas att åka ut i skrotbåtar på Medelhavet, eller låta sig smugglas i lufttäta lastbilar.

Manifestationen välkomnade de flyktingar som trots alla hinder lyckats ta sig hit. Men den ställde inte ett enda krav på hur deras systrar och bröder som fortfarande är kvar utanför Europa skulle få hjälp, så att de slipper göra samma livsfarliga resa och kanske bli nästa ilandsköljda drunkningsoffer på Medelhavets strand. (Vissa av talarna ställde dock konkreta krav).

Statsminister Stefan Löfvén talade sig varm för omtanke om flyktingar på manifestationen. Men bara dagar efteråt försvarade han benhårt den sjuka Dublinförordningen, som gör att flyktingar tvingas söka asyl i det första land där de tvångsregistreras. Även om de har sina släktingar på andra sidan kontinenten. Även om landet där de registrerats skickar tillbaka människor med legitima skyddsskäl till krig och tortyr. Även om det innebär att man låter sydeuropeiska länder göra "grovjobbet" med att skicka ut människor som behöver skydd, samtidigt som vi låtsas vara dom goda, för att det inte är vi själva som skickar tillbaka dem. Tyskland har visat att det är fullt möjligt för ett EU-land att strunta i Dublinförordningen om det vill. Men Stefan Löfvén vill inte, trots alla sina vackra ord om solidaritet med flyende.

Kampen får inte sluta med en manifestation. Det är snarare där det börjar. Alla de kämpar som organiserat mottagandet av flyktingar på Stockholms central i veckan, och alla som hjälpt till på olika sätt, har visat hur ett solidariskt civilsamhälle ska fungera. Men människor ska inte behöva kämpa sig förbi alla de hinder flyktingarna som nu anländer till Malmö, Trelleborg, Stockholm och andra städer har gjort, för att kunna söka skydd undan krigets fasor. De ska inte behöva gömma sig för myndigheterna för att kunna komma vidare till släktingar i andra länder. Därför måste vi säga något mer än "välkomna" till de som tagit sig hit. Vi måste också säga till politikerna att vi kräver förändring av nuvarande politik.

På lördag kräver vi:

• Säkra flyktvägar in i Europa.
• Möjlighet att söka asyl utanför EU:s gränser.
• Avskaffande av transportörsansvaret, som är direkt ansvarigt för massdöden i Medelhavet.
• Bryt upp Dublinförordningen.

Dessutom måste de EU-länder som för en rent människofientlig migrationspolitik utsättas för påtryckningar att ändra sin politik.

Slut upp med oss på lördag kl. 14:00! Sitt inte hemma, gör din röst hörd. Det handlar om människor!