Debatt: Många metallare står upp för anställningstrygghet

Mitt fackliga engagemang väcktes genom fackliga utbildningar, jag fick lära mig om arbetarrörelsens historia, som med blod, svett och spillda människoliv givit oss det många tar för givet idag. Jag har fortfarande med mig då kursledarna talar stolt om fackliga löftet. Att vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.

Om vi alla håller det löftet kan inte arbetsköparen dumpa löner och villkor. Att vi håller löftet med en stark facklig organisation i ryggen för jag ska aldrig känna mig ensam eller otrygg på jobbet.

Insikten om styrkan genom att vi står enade tillsammans vill jag nu göra min del och vara med i den fackliga kampen för rätt lön, rätt arbetstid, rätt utbildning och kompetensutveckling för att värna och förbättra medlemmars arbetsvillkor.

Jag tog på mig förtroendeuppdrag, engagerade mig på arbetsplatsen och också i politiska frågor på riksnivå som direkt påverkar allas arbetsvillkor på den svenska arbetsmarknaden.

IF Metalls fackklubb på Volvo lastvagnar i Umeå har i början av året dragit igång en budkavle till försvar för turordningsreglerna i las, och även för att bevara saklig grund-begreppet.

Två krav att enas kring, försvara turordningsreglerna och bibehålla saklig grund-begreppet vilket är en självklarhet för mig. För att kunna förvalta förtroendet jag har fått av mina kamrater som förtroendevald är tryggheten viktig. För man behöver då och då ta de tuffa samtalen med arbetsköparen och utan anställningstryggheten är risken stor att man blir ett tystlåtet förtroendevald istället. Lika viktig är tryggheten för medlemmen att hålla löftet om att inte arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi har lovat varandra.

Arbetsköparen inte ska kunna byta ut en anställd mot en arbetslös, arbetsköparen ska inte ges möjligheten att prioritera unga och starka framför sjuka, äldre eller mindre starka. 

Jag gick runt ute på fabriken för namninsamlingar från medlemmar om att ställa sig bakom ”budkavlen”. Det blev många bra samtal och en självklarhet för våra medlemmar att ställa sig bakom de två kraven.

På kort tid så skriver 176 av 177 tillfrågade kollektiva under. Majoritet av våra medlemmar står bakom budkavlen och frågan lämnades över till klubbstyrelsen. Två starka röster inom styrelsen tycker annorlunda om budkavlens budskap och klubbstyrelsen tar beslutet att inte stå bakom budkavlen.

Jag ställer mig frågan, vad säger jag till mina medlemmar nu?

Vad är den enskilde medlemmens röst värd?

Men trots att våra röster uteblev så var det mångas röster runt om i Sverige som hördes genom bud­kavlen, vi är många som står upp för anställningstryggheten.

Den 16 oktober beslutade en enig LO-styrelse att säga nej till Svenskt Näringslivs slutbud i fråga om den förhandling om trygghet och omställning som pågått sedan LO och förbunden begärde förhandlingar 2017. Beslutet bekräftades av ett lika enigt representantskap den 20 oktober.

Kort därefter öppnade vår förbundsledning den stängda dörren och senare valde även Kommunal att strunta i beslutet som fattades inom LO-familjen. IF Metall och Kommunal har nu alltså enskilt tagit beslut som får konsekvenser för alla arbetare i hela Sverige. När arbetsköparens godtycke är rådande så är konsekvens tysta och rädda arbetsplatser. Vill man lyfta arbetsmiljöproblem behöver man väga det mot sin anställning. Man har ytterligare urholkad turordningsreglerna och svikit de sjuka och mindre starka till förmån för de unga och starka och man har slagit sönder sammanhållningen inom LO.

Min fråga till IF Metalls förbundsledning är:

Vad kommer kursledarna att vara stolta över vid nästa fackliga utbildning?