Debatt: Många baksidor av apoteksreformen

Apoteksreformen har lett till orättvis prissättning på läkemedel, skriver Jonas Magnusson, sjukvårdspolitiker i Jönköping.

Den av KD ideologiskt pådrivna privatiseringen av apotek är en brännande fråga för många patienter i vårt län. En förändring i det tysta handlar om orättvis prissättning på läkemedel. Om en patient idag av sin läkare får utskrivet recept på ett läkemedel så gäller två helt olika system som skapar skevheter:
Det första systemet gäller för majoriteten av receptbelagda mediciner och innebär att centrala inköp görs gemensamt för alla apotek. Stora inköp ger lägre priser. Mediciner med samma aktiva substans där billigare alternativ finns måste dessutom bytas ut. Priserna hålls nere, såväl för skattebetalarna som för den enskilde patienten i hens plånbok. För den enskilde innebär detta system också fördelen att medicinen ingår i högkostnadsskyddet. För apoteken innebär det att de inte får sätta vilka priser de vill utan får acceptera ett centralt överenskommet påslag.

Det andra systemet gäller om läkemedelsföretagen krävt ett orimligt högt pris i relation till den nytta som deras medicin ger. Detta avgör den nationellt ansvariga myndigheten TLV. Ett enskilt läkemedelsbolag kan också själv välja att inte finnas med i högkostnadsskyddet. Då hamnar de i system två. Där får dock såväl läkemedelsföretagen som apoteken sätta vilka priser de vill och patienten tvingas betala till sista kronan vad bolagen kräver. Nu senast har penicillinet ”Kåvepenin för barn” på begäran av tillverkaren lyfts ur förmånen. Resultatet är enligt artikel i DN nyligen en prisökning över natt med 180 procent! Och det finns värre exempel!

Man kan likna systemet vid att gå in på konsum och handla mjölk. I affären får man beskedet av en annan kund att man är tvungen att handla mjölk idag som man hämtar utan att veta priset. I kassan får man reda på att mjölken här och idag kostar 9 kronor. Skulle man däremot gå till affären tvärs över gatan kan samma mjölk kosta 45 kronor, men ingen kund tillåts i förväg att få veta något om priserna någonstans.

I fallet med medicin är det ju läkaren som skriver ut medicin. Hen har ofta inte tid att kolla upp vilket system som medicinen x omfattas av, det vill säga exakt vilka mediciner som betalas helt och hållet av den enskilde eller av högkostnadsskyddet och den enskilde. Det kan finnas väsentligt billigare alternativ till den medicin som skrivits ut med annat namn men samma substans, men det är en information som patienten inte alltid får veta innan receptet är utskrivet. Apoteken förbjuds till och med av lagstiftaren att byta till ett billigare läkemedel med samma substans! Det ger morbida effekter för den enskilde invånaren. Systemet är orimligt.

Det är av många skäl dags att fundera över apoteksreformen och dess effekter på den enskilde patientens och skattebetalarnas ekonomi. Högst ansvarig i regeringen för hälso- och sjukvården och läkemedel är socialminister Göran Hägglund, kristdemokratisk partiledare från Jönköping. Två minimikrav på honom är:
1. Ta bort den fria prissättningen på receptbelagda läkemedel som inte säljs inom högkostnadsskyddet och ersätt det med ett fast påslag för apoteken. På så sätt kan patienten slippa betala för mycket för sina läkemedel.
2. Inför en ”pricerunnerfunktion” för övriga receptfria läkemedel så att den enskilde via internet kan vända sig till det apotek som har de bästa priserna och den bästa servicen också för vanliga receptfria mediciner där vi noterat att priserna har ökat sedan reformen.

Jag vill ställa två öppna frågor till socialministern:
1. Är Göran Hägglund medveten om det problem han skapat genom att bestämma reglerna för apotek och läkemedelsföretag på detta sätt?  
2. Är han beredd att vidta ovan nämnda åtgärder för att lösa problemet?

Jonas Magnusson
sjukvårdspolitiker,
Socialdemokraterna i Jönköping