Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: Målet för Fastighetsägarna är en långsiktig värdeökning

”Det ska bli intressant att se hur processen fortgår i Gamlestaden”, skriver Anders Westerström.
”Det ska bli intressant att se hur processen fortgår i Gamlestaden”, skriver Anders Westerström. Bild: Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

ETC Göteborg

Enligt den klassiska gentrifieringsteorin genomgår ett område som gentrifieras flera olika stadier. Sakta men säkert förvandlas området ända tills dess ursprungliga invånare helt har ersatts med nya bättre beställda.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Göteborg som står för åsikten.

Initialt pekas vissa grupper ut som kriminella problemelement. Ofta pratar man om att rensa upp i ett område. Det är den processen som fastighetsägarna i Gamlestaden, i sina interna utredningar, beskriver som “den nödvändiga – om än lite tråkiga – ” biten av processen. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Att vissa grupper (eller klasser) har tagit över en stadsdel och låtit den förfalla är också del av revanchistpolitiken. Den goda medelklassen som bryr sig om arkitekturen, historien och det centrala läget tar tillbaka stadsdelen ifrån arbetarklassen som låtit den förfalla. I Gamlestadens fall har det främst handlat om att bli av med missbrukare och sociala boenden. Den största segern i kampen mot den här typen av verksamhet var att göra om höghuset i kvarteret Tonfisken till studentbostäder. Detta var förmodligen en starkt bidragande orsak till att andelen socialbidragstagare har mer än halverats i området mellan 1996 och 2010.

För att vissa ska känna sig trygga måste helt enkelt andra flytta. Kostsamma sociala problem flyttas således framgångsrikt längre och längre ut i periferin, helst utanför stadens gränser. Det är detta som internationellt brukar betecknas som not in my backyard (NIMBY)- politik. Den kreativa klassen ges härmed möjlighet att verka i fred och verksamheter som passar in i områdets nya karaktär subventioneras. En kristdemokratisk ledamot i kommunfullmäktige har också föreslagit ett kulturhus i Gamlestaden. Detta motiveras med att det skulle bidra till gentrifieringen av området.

Målet för Fastighetsägarna i Gamlestaden är en långsiktig värdeökning på fastighetsbeståndet. Därför är det inte så svårt att räkna ut att statushöjningen av området till centrum är en utmärkt möjlighet för dem att förränta sitt satsade kapital. På Styckjunkaregatan höjdes hyran med 38% och missnöjda hyresgäster protesterade utan resultat. Hyresrätter förvandlas till bostadsrätter och uppsagda lägenheter totalrenoveras. 

En ny stadsdel håller på att byggas vid Gamlestadstorg. När denna är färdigställd kommer således bruksvärdet för lägenheterna i
området att stiga varför hyresgäster kan förvänta sig en höjning
av hyran. Inte konstigt att fastighetsägarnas svar på remissmaterialet till Gamlestadstorget var positivt. Det motiverades med att ekonomiskt starka barnfamiljer förväntades flytta in. Jag undrar om det är detta stadsbyggnadskontoret menar med ekonomisk och social hållbarhet? 

Det ska bli intressant att se hur processen fortgår i Gamlestaden; de allmännyttiga bolagen stegrar hyreshöjningar i stället för att sätta taken och de privata har helt dragit sig ur förhandlingarna. Kan bruksvärdesystemet skydda hyresgästerna ifrån omfattande hyreshöjningar under dessa premisser? 

Gentrifiering är inte att bygga blandstad, parklekar och actionbanor. Gentrifiering är en politik som bygger på klassbaserad bortträngning av svagare inkomstgrupper. Det är en process som kräver ekonomisk och politisk samordning. När en gentrifieringsprocess av ett område har inletts så dröjer det inte länge förrän hela området har förändrats och dess befolkning helt har bytts ut. I Gamlestadens fall tror jag att detta är på väg att ske. Jag hoppas att jag har fel.

Ämnen i artikeln