Debatt: Majoritetssamhället måste ta ansvar för romers rättigheter

Natten mellan den 2 och 3 augusti 1944 mördades 20 000 romer som hållits fångna i en separat avdelning i dödslägret Auschwitz. Den 2 augusti är minnesdag för vad som har kommit att kallas ”Zigenarnatten”. Ingen vet det exakta antalet romer som mördades den natten i Auschwitz, inte heller vet man hur många romer som mördades under andra världskriget.

Myndigheten Forum för levande historia skriver på sin hemsida att det beror på att det inte finns några siffror på hur stor den romska befolkningen var före kriget. Uppskattningarna varierar därför kraftigt. Historiker beräknar antalet offer till mellan 100 000 och 200 000 medan andra forskare anser att folkmordet krävde mellan 1 och 1,5 miljoner romska offer. 

Förintelsen av romer har kommit att kallas den glömda Förintelsen. Det tog ända fram till 1982 innan dåvarande Västtyskland erkände folkmordet på romer under andra världskriget. Först 2012 invigdes ett minnesmonument i Berlin. Resandet av ett minnesmonument hade då föregåtts av 20 års diskussioner och fördröjningar.

Förföljelserna av romer tog inte slut i och med andra världskriget. Antiziganismen har varit och är fortfarande starkt närvarande i Europas länder. Det etablerade samhället och dess institutioner har gång på gång svikit romerna i land efter land. I länder som Rumänien och Ungern är romer systematiskt diskriminerade, många lever helt utanför samhället. I västra Ukraina har under våren och sommaren flera romska läger attackerats av grupper med nynazistiska kopplingar. En person avled efter attackerna och små barn har funnits bland offren. 

Europa har haft möjligheten att stå upp för romers mänskliga rättigheter gång på gång men misslyckats. EU vågade inte ställa krav eller följa upp behandlingen av romer när Rumänien och Ungern ansökte om medlemskap. Inte heller har unionen vågat sätta ned foten efter att länderna blivit medlemmar men fortsatt gjort sig skyldiga till uppenbara brott mot romers mänskliga rättigheter.

Ett starkt EU har chansen att åstadkomma förändringar men unionen är aldrig starkare än dess svagaste invånare. EU är en stor bidragsgivare till Ukraina. Där behöver unionsmedlemmarna gemensamt vara tydliga i det ansvar som den ukrainska regeringen har att stävja nya hatbrott mot romer. Detsamma gäller även Sverige som är en stor bilateral biståndsgivare till Ukraina. 

Vår egen svenska historia är inget att vara stolt över när det gäller behandlingen av romer, ej heller vår samtid. Romer är fortfarande utsatta för diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden. Romer är i högre grad drabbade av psykisk ohälsa och lever på många sätt under svåra och utsatta förhållanden. Riksdagen har antagit en 30-årig strategi för romsk inkludering som började implementeras under 2012 där målet är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som en icke-rom. Dit är det fortfarande mycket långt. 

Arbetet mot antiziganismen får inte ha några partipolitiska gränser. Endast om de partier som tror på ett öppet och tolerant samhälle går samman och prioriterar romsk inkludering på såväl kommunal som nationell nivå kan romers mänskliga rättigheter förverkligas. Majoritetssamhället har stor skuld i den situation som romer lever i idag, det är dags att ta ansvar för den nu.