Debatt: Löpande band-modell förstör hemtjänsten

Övervakningen av hemtjänstpersonal är bara en konsekvens av ett större problem, nämligen att den organiseras enligt ett styrsystem hämtat från industrin, skriver Britta Ring.

I ETC #6 finns en artikel med rubrik ”Storebror ser hemtjänsten”. Den handlar om den tekniska övervakningen av de anställda i form av en mobil/handdator där personalen ska rapportera sina rörelser i minsta detalj. Kommunal har gått med på övervakningen och anser att den har vissa fördelar eftersom den visar på personalens problem att hinna med. Men den detaljerade övervakningen i form av smart mobil eller stämpelklocka, som den också kallas, är bara den logiska konsekvensen av ett mycket större problem.

Dagens hemtjänst, organiserad enligt New Public Management (NPM), ett styrsystem hämtat från industrin, fungerar som ett löpande band med ackord. På bandet sitter bildligt talat de som beviljats hemtjänst och servas på ackord av ­stressade vårdbiträden, som tilldelats ett visst antal minuter för var och en av dem. Till exempel: sänggående, plocka undan kvällsmaten, toabesök, kvällshygien tio minuter, hjälp med middag till gravt dement tio minuter, middag plus disk tio minuter... Gångtiden, som numera kallas springtid, är ofta inte inräknad i schemat, varför personalen tvingas att ta från brukarnas beviljade och betalda tid. Det har stött på hård kritik och enligt uppgift åtgärdats. Men systemet kräver att vårdbiträdena förses med stämpelklocka och strikt tidsövervakning. Och minutjakten bara fortsätter.

Det gäller till exempel att pressa ner antalet minuter hos varje brukare så mycket som möjligt för att effektivisera verksamheten enligt NPM:s principer om lean production, strikt resursutnyttjande. Det har ju också gett resultat, som det ser ut. I tidningen Södermalmsnytt i Stockholm kunde vi den 18 januari läsa att bara i stadsdelen Södermalm har 80 miljoner flyttats från äldreomsorgen, bland annat till satsningar på parkerna, de senaste fyra åren. I äldreomsorgen ingår också äldreboenden och äldrevård.

Samtidigt har hemtjänsten förvandlats till en marknad enligt Lagen om valfrihetssystem (Lov), där privata utförare, auktoriserade av kommunen, konkurrerar om uppdragen. Hemtjänstmottagarna ska i teorin fungera som kunder, som genom sitt val gynnar de goda och rensar ut de dåliga företagen. I Stockholm får de välja från en lista på över etthundra företag, som presenterar sig i ett rosigt skimmer. Ingen orkar gå igenom hela listan, varför företagen har börjat ta sig namn på A. Och brukare som inte vill eller orkar välja tilldelas utförare genom lottning. Det kallas valfrihet.

Allianspolitikerna i Stockholm har antagit en värdegrund som lyder: ”Äldreomsorgen i Stockholm ska präglas av självbestämmande, individualisering och valfrihet. Utformningen av det stöd som ges ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande, trygghet och meningsfullhet.”

Ord som värdigt liv, självbestämmande och trygghet får onekligen helt nya betydelser på en äldreomsorgsmarknad styrd av New Public Management. Men brukarna är nöjda, hävdar ansvariga politiker.

Britta Ring
Medlem i Gemensam Välfärd Stockholm