Debatt: Lindesbergs kommun vill sälja kommuninvånarnas skog

Vi rördes till tårar den dagen ”Mångbruksplanen för Lindesbergs kommuns och Libos skogar” såg dagens ljus (2001). Där stod så fagra ord om framtid, långsiktighet och man förstod att med det skogsbruket skulle vi snart leva i ett paradis, på det sätt en sann naturromantiker ser på det. Av den stolta hållningen i “mångbruksplanen” verkar dock endast ha blivit en tummetott. Nu verkar dessutom framtiden, som beskrevs så vackert, ha “krympt” rejält – åtminstone enligt det sätt kommunen verkar se på saken. Skogen ska ju säljas, eller?

Vi i föreningen undrar hur kommunen kan sälja en av de verksamheter som faktiskt går med vinst? En halv miljon är väl inget dåligt resultat?  Och om man räknar på det finns dessutom möjlighet att öka resultatet. Kommunens skog håller människor från bygden i arbete. Även människor som inte har passat in i vanliga arbeten har här fått meningsfull sysselsättning samtidigt som man alltså gått med vinst. Före vinstuttaget har dessutom intäkterna från skogen kunnat bekosta insatser för friluftsliv och rekreation,  och ändå har man alltså gått med en halv miljon i vinst. Det verkar som att du och jag utan kommunens skogar kommer att få betala mer skatt.

Om kommunpolitikerna tycker att FALAB:s förvaltning av skogen är för ineffektiv torde det inte vara något problem att hitta andra intresserade med lång erfarenhet av uppdraget som gärna gör detta åt kommunen, till exempel Skogssällskapet eller Mellanskog, för att nämna några. Det vore dock önskvärt att kommunekologerna hålls uppdaterade med vad som sker med skogen. Det spekuleras i att det nu är något skattetekniskt fördelaktigare att sälja skog, men vad vet vi om framtiden? Vi vet att man har en inkomst från skogen och att skogsmarken troligen kommer att öka i värde över tiden – vilket gör  det bra att äga skog. Man tänker sig kunna trolla bort skatt genom att sälja innehavet av skog genom att bilda flera dotterbolag som vardera avyttrar delar av skogen. Hur låter det? Det borde vara bra för en kommun att äga skog både som möjlig inbytesmark, som säkerhet när man belånar sig och som buffert i svåra tider. Fast det kanske är där vi är nu även om man inte pratar så högt om det?

Skog har sedan urminnes tider varit en tillgång för människor oavsett om det har gällt skogsråvaror eller så basala saker som föda och själslig rekreation. Skogen fortsätter dessutom att stadigt öka i värde. Riktigt så har det inte varit med byggnadsfastigheter, åtminstone inte på mindre bruksorter. Det är lite märkligt att man numera finner fler och mycket större naturskogsområden i och kring Stockholm än i dessa trakter. Och grannkommunen Örebro är ett mycket gott föredöme för tillvaratagande av naturområden i kommunen – något som faktiskt lett till en positiv inverkan på bostadsmarknaden! På den lista över Sveriges 290 kommuner som tar störst miljöansvar hamnar Lindesbergs kommun på plats 269, det vill säga 21 platser från botten. Bättre kan vi!

Hur kan man sälja skogen för att bygga mera, när skyltfönster blickar tomma inne i staden? Vad är tomma hus värda i framtiden jämfört med den gröna skogen runt knuten, där det finns både timmer, bränsle, jakt, fiske, svamp, bär, fågelsång och plats så att man får ro i själen? Vad ska våra barn ha? En kommun som spelat högt och står med tomma fickor?

Linde Naturskyddsförening och flera med oss vill gärna ha kommunens svar på dessa frågor.