Debatt: Ledarkult och nationalism på frammarsch i Turkiet

Efter framgångarna i lokalvalen ser Erdogan ett tydligt mandat att jaga fiender inom politiken och staten. Valet har gett honom bekräftelse för sin stridslystna ledarstil, skriver Helin Sahin, Palme­centrets Turkietexpert.

Lokalvalen i Turkiet i söndags präglades av misstankar om valfusk och dragkamp mellan de olika partierna i landet. Valsedlar återfanns i sopor. Flera städer drabbades av elavbrott, en välkänd indikation på valfusk i Turkiet. Energiministerns förklaring var att katter som hamnat i transformatorer orsakade elavbrotten.

Dagarna innan valet hade landet skakats av regeringens blockering av Youtube och Twitter. Premiärministern Recep Tayyip Erdogan, med elva år vid makten, kritiserades hårt för sin maktfullkomlighet.

Av 53 miljoner röstberättigade röstade 46 miljoner. Det republikanska folkpartiet CHP, största oppositionspartiet, hade starka kandidater mot Erdogans regerande AK-P i storstäderna Istanbul och Ankara. Valresultatet blev mycket jämt mellan dem. Under valnatten gjordes uttalanden av CHP och AK-P där båda utlyste egen seger och varnade för ”ful manipulation”.

Trots korruptionsmisstankar mot Erdogan och hans närmaste fick hans parti 45 procent av rösterna i lokalvalen. Det är en ökning jämfört med föregående lokalval 2009 då motsvarande andel var 39 procent. Både i Ankara och Istanbul har CHP:s kandidater överklagat valresultaten och begärt omräkning.

Inte heller offentliggjorda avlyssningar med avslöjanden om försök att föra Turkiet i krig med Syrien räckte för en röstminskning för AK-P. Dagarna innan valet avslöjades avlyssningar med Erdogan själv, chefen för turkiska säkerhetstjänsten och utrikesministern, där det diskuteras hur Turkiet skulle kunna göra ett militärt ingripande i Syrien, genom att se till att ett område i Syrien med turkiska medborgare bombas. Ingenting dementerades av regeringen. Men det gjordes klart att de som gjort sig skyldiga till avlyssningarna ska ställas till svars för hot mot nationalstaten.

I sitt segertal på valnatten uttryckte Erdogan att oppositionen, som han kallade ”förrädare, terrorister, en allians av ondska”, ska betala ett pris. ”Vi kommer att tränga in i deras lya” sa han. Efter framgångarna i lokalvalen ser Erdogan ett tydligt mandat att ”jaga fiender inom politiken och staten”. Valet har gett honom bekräftelse för sin stridslystna ledarstil. Han är önskad och älskad av sin konservativa och lojala väljarbas och kan förbereda inför kommande presidentval.

Det prokurdiska BDP utlyste sig, och AK-P, till valets vinnare. ”Det är vi som är Turkiets största oppositionsparti” sa partiledaren. BDP kämpade hårt i de kurdiska regionerna med AK-P som största konkurrent. Även i de mest BDP-starka regionerna har AK-P fått nära 40 procent av de kurdiska rösterna.

För BDP var detta lokalval ”ett prov på hållbar fred”. BDP – och PKK – har länge trott på att det regerande AK-P kommer att lösa den kurdiska frågan. Men AK-P har backat sedan förhandlingarna med PKK påbörjades och kraven från den kurdiska rörelsen har minimerats till utbildning i sitt eget modersmål i turkiska skolor.

I två av de viktigaste kurdiska städerna, Van och Hakkari, BDP:s fästen, har AK-P ökat sitt stöd och fick 44 respektive 26 procent i lokalvalet. I samma städer har över 40 procent inte röstat. Det finns ett motstånd mot BDP:s politik som går allt mer i den turkiska kemalismens och nationalismens fotspår. En kultförklarad kurdisk ledare Öcalan används för att skapa en kurdisk, nationell identitet, på samma vis som Turkiets landsfader, Atatürk, har använts i Turkiet. Utvecklingen i de kurdiska delarna blir allt mer den turkiska statens spegelbild.

Turkiet har ett president- och parlamentsval framför sig. Västvärldens krav på demokrati tolkas öppet och demokratin prövas – både av makthavare och av folket själv