Debatt: Läxhjälpare borde inte behövas

Egentligen borde vi inte behöva finnas. Barn utan stöd hemma borde få hjälp med läxorna i skolan. Men så länge rutavdrag prioriteras framför extra resurser i skolan behövs frivilliga läxhjälpare, skriver veckans debattör Catrine Åkerblom.

”Jag fick godkänt”, svarade han och sprack upp i ett av sina vanliga leenden. Sommarlovet hade precis börjat och han berättade stolt att han klarat terminens sista engelskaprov. Värmen spred sig på insidan och jag kände mig så stolt. Inte för min skull, utan för hans. ”Det är din tur”, ropade en av tjejerna i gruppen och på väg tillbaka till brännbollen hann jag tänka att det är i de här ögonblicken som jag är övertygad om hur viktigt projeket är och att det är värt min tid.

Vi spelade klart omgången och som poängräknare utan papper och penna meddelade jag att det blev oavgjort. Nöjda gick vi tillbaka till fikat, någon käkade en korv till medan de andra drack läsk och tittade upp på himlen som börjat spricka upp. Själv tittade jag på klockan och konstaterade att jag måste cykla hemåt, men jag hade svårt att slita mig från gänget som jag lärt känna och umgåtts med på Lindängenbiblioteket under vårterminen.

Sedan i vintras har jag varit volontär för Läxhjälp Malmö, som bland annat har verksamhet på Lindängen. Det har varit en fantastisk erfarenhet och något jag kommit att tycka om mer än jag hade förväntat mig. Många ungdomar får inte det stöd de behöver, andra får inte ro att göra läxor hemma.

För dem som pratar ett annat språk än svenska i hemmet eller kanske bara gått en del av sin skolgång i Sverige är det extra viktigt att få stöd så att de kommer i kapp med såväl språk som andra ämnen.

Sannolikheten för att ungdomar som växer upp i Malmö idag ska få godkänt i alla ämnen i grundskolan, komma in på gymnasiet och i slutändan kanske även universitetet, är beroende av vilken skola de gått på. Föga förvånande återspeglas hög medelinkomst för föräldrarna i högre genomsnittsbetyg för barnen.

Kanske har högutbildade föräldrar lättare att hjälpa sina barn med läxorna. Numer kan de som har råd även anlita utbildade läxhjälpare till sina barn och dessutom göra rut-avdrag på utgiften. Klasskillnaderna förstärks genom såväl resursskillnader och ojämna betyg.

Genom läxhjälpen har jag inte bara lärt känna ett härligt gäng av livliga och entusiastiska ungdomar, jag har även blivit stärkt i min övertygelse om hur viktig den här verksamheten är för dem. Det kan vara stökigt och ibland tappar vi helt koncentrationen, men de tonåringar som på eget ansvar går till biblioteket en eller två gånger i veckan för att få hjälp med läxorna, förtjänar att någon ställer upp med lite fritid och förklaringar. I utbyte ges en inblick i hur det är att gå på högstadiet idag eller att komma till Sverige från ett annat land.

Men hur mycket jag än tycker om verksamheten önskar jag att den inte behövde finnas. De skattemedel som går till rutavdrag för läxhjälp borde gå till att anställa extraresurser i skolorna. Fler elever borde få det stöd de behöver på skoltid. Men fram till dess, säger jag till alla er som har tid att ge och vill stötta ungdomar som kämpar med sina läxor – bli läxhjälpare du också! Läs mer och anmäl dig på laxhjalpmalmo.se.
Catrine Åkerblom
läxhjälpare i Lindängen