Debatt: Låt oss erbjuda hjälp innan det värsta händer

Åsa Regnér har nyligen presenterat sin nationella strategi (SOU 2015:55) för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Rikskriscentrum deltog i referensgrupparbete under utredningen och har haft god dialog med ansvariga utredare, bland annat Mikael Thörn. Nu när utredningens förslag offentliggjorts och vi läser Thörns innehållsmässigt helt adekvata text, ”Vi män måste ta vårt ansvar” i Dagens ETC (22/9) väcks frågor när det gäller steget från ord till handling. Samma retoriska mönster återkommer nämligen där som i avsiktsförklaringen i den nationella strategin ”Vi behöver inte prata om pojkar och mäns våld, vi måste göra något åt det”. Från retorik till praktik lyfts upp som en ståndpunkt som ska genomsyra strategin.

Det är därför med stor besvikelse vi nu läser den nationella strategi som Thörn är medförfattare till. Av de åtta områden som regeringen har prioriterat att fokusera på handlar endast ett om att arbeta med våldsutövarna.

Ska vi verkligen år 2015 med regeringens goda minne fortsätta behandla mäns våld mot kvinnor som ett område där männen är en liten detalj i sammanhanget? Vart tar männens ansvar vägen då? Hur kommer det sig att man inte förväntar sig mer av männen? Denna typ av upprätthållande av rådande samhällsmönster är precis det som behöver förändras – inte förstärkas – från regeringshåll.

Vi värjer oss starkt mot att bli en del av den vana i samhället där våldet ska behöva ske innan samhället agerar. Vi ser det som en ansvarsfråga där vi alla som ser och vet om hur våldets mekanismer fungerar, agerar förebyggande, inte avvaktar tills våldets kraft trasar sönder nära relationer.

I retorikens värld vill alla stoppa mäns våld men få gör något i praktiken. Vi uppfattar detta som orsakskedja med många länkar, där en av de mest avgörande länkarna är regeringen.

Vår kritik består av två områden: att stoppa mäns våld mot kvinnor, genom att ge arbetet med att stoppa våldsutövarna så lite fokus, är enligt oss kontraproduktivt och behöver justeras för att strategin ska vara trovärdig. För det andra så vill vi att avsiktsförklaringen från retorik till praktik även gäller behandlingsarbetet med våldsutövarna. Det saknas konkreta förslag!

Signalen från regeringen bör vara tydligare med att visa på ansvaret för männen i denna fråga, inte som nu förminska detta!

Ett stöd till vår riksorganisation för behandling av män som har eller riskerar att använda våld vore på sin plats. Rikskriscentrum har tydligt signalerat att vi redan tar ansvar och är mer än redo att axla större ansvar för att samla den befintliga kunskap som finns och bidra till utvecklingen av fler seriösa behandlingsmetoder för att stoppa våldet.

Låt oss stoppa våldet nu, mindre retorik och mer praktik är vägen dit!