ETC Örebro
Debatt: Låt inte lågan slockna
ETC Örebro
Jag känner mig hedrad över att kommunalrådet Lennart Bondesson svarat på min insändare. Men jag skäms över svaret. Så skriver Alf Mellberg, som i ett tidigare nummer av ETC Örebro, har undrat om det är en slump att det som tidigare har varit folkets verksamheter nu tenderar att bli kontrollerade verksamheter.Det är skribenten och inte ETC Örebro som står för åsikten.
När jag var liten bodde jag i en by i Västergötland. En äldre man i byn berättade att i hans ungdom fanns en grind på vägen upp till kyrkbyn. De som bodde på ”nersidan” var de fattiga. Och där var soldattorpen många. Vägen som vi bodde vid hette Knektgatan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
En gång i tiden var den enda möjligheten till försörjning för de obemedlade att bli indelt soldat. Och därmed få ett litet stycke jord, en ko, en gris och tak över huvudet i form av en liten stuga med ett rum och kök.
De som bodde på kyrkbyns sida av grinden fick inte leka med barnen på ”nersidan”, men det gjorde de ändå för det var mycket roligare och inte så tillrättalagt som i kyrkbyn.
Det är på samma sätt för föreningar som brinner av lust, glädje och av omtanke. Den inre ”lågan” tenderar att slockna och bli till aska om föreningen styrs av någon annan med makt och pengar.
Om de som styr över fritid eller kultur inte är väldigt försiktiga i sitt agerande, utan utnyttjar den låga som brinner av egen kraft. Då kommer det att så småningom sitta en grind mellan de som passar in i det välordnade och de som är utanför. Vad vinner man på det?
Livet på ”nersidan” av grinden är ju så mycket roligare, mer utvecklande och dessutom full av konstruktiva idéer. Låt därför folkbildning vara och peta inte i föreningslivet annat än med varsamma fingrar. Det som är sprunget ur människors hjärta är mer värt än alla åsikter utifrån. För engagemang bygger på glädje.
Jag är mycket hedrad att en så högt uppsatt person som ett kommunalråd svarar på mitt lilla debattinlägg. Men jag skäms samtidigt när samma kommunalråd ber mig prata med en person som bara gör sitt arbete och som dessutom gör det bra. Det är ju den som representerar rådande politik som skall ha ansvaret och inte den personen som utför det som politiken bestämmer. Nog skulle en och annan politiker må bra av att sätta på sig lite annorlunda glasögon. Då kanske vi skulle ha ett samhälle som brinner av lust och glädje och inte av skuld och skam.
