Debatt: Låt inte det ekonomiska våldet bli en blind fläck

”5 döda kvinnor på 3 veckor” – så löd rubrikerna i våras som bidrog till att mäns våld mot kvinnor snabbt seglade upp som en brännhet fråga i debatten. Flera partier krävde omgående lagskärpningar och i mitten av juni presenterade regeringen ett massivt åtgärdspaket. Det är bra och viktigt att frågan får utrymme och att det leder till stärkta åtgärder.

Paketet som av regeringen har kallats för det mest omfattande på 20 år är uppdelat på fyra områden. Det första handlar om det förebyggande arbetet kring mäns våld mot kvinnor med fokus på bland annat kunskapsspridning. Att öka vetskapen om och förståelsen för de olika delarna i våldsamma relationer är avgörande för att lyckas få våldet att minska.

Vi behöver bli bättre på att se till alla delar av våldet som kvinnor utsätts för – och en del som ibland tenderar att hamna i skymundan är det ekonomiska våldet. Det är en fråga om makt och övervakning som kan ta sig uttryck i att mannen tar kontroll över hushålls­ekonomi och konton. Han kan ta makten över kvinnans BankID, bevaka alla hennes transaktioner och beröva friheten som hon har över den egna ekonomin. Han kan också ta lån i kvinnans namn och ge henne betalningsanmärkningar – vilket ytterligare ökar det ekonomiska beroendet. Inget av detta är fysiskt våld, utan ingår i det breda begreppet psykiskt våld. Det är svårt att komma åt och det är svårt att söka hjälp för, men det får allvarliga konsekvenser för de kvinnor som utsätts.

Det finns också exempel där mannen håller kvinnan borta från utbildningar som ökar hennes möjligheter till egen försörjning. Forskning visar också på att i samband med att en kvinna förbättrar sina ekonomiska möjligheter så kan risken för att utsättas för våld i relationen öka. Det uppmärksammas i studien ”Kvinnors ekonomiska förutsättningar och våld i nära relationer” av national­ekonomen Sanna Ericsson.

Vi vet att en kvinna med sparade pengar, lön och utbildning, kan använda sitt ekonomiska oberoende för att ta sig ur problematiska relationer. Men för en kvinna som saknar egna pengar på fickan kan det vara svårt, eller omöjligt att få ett boende, försörja barn eller ta sig fram med kollektivtrafiken. För att få möjlighet till skyddat boende krävs det att kvinnan har utsatts för fysiskt våld. Det går att få hjälp hos kvinnojour och det går att söka försörjningsstöd, men det är långa processer innan pengar delas ut och ofta är behoven mer akuta än så.

En ytterligare komplicerande faktor är frågan om vårdnadstvist och bodelning. Processen kan bli utdragen, advokatkostnaderna höga och den som har kontroll över de gemensamma tillgångarna kan fortsatt utnyttja dem och använda det som utpressning under tiden.

Det kan med andra ord vara både svårt och problematiskt för en utsatt kvinna att påverka sina ekonomiska förutsättningar, och för en kvinna som utsätts för ekonomiskt våld i relationen kan det i praktiken vara omöjligt. Det går därför inte att nog understryka vikten av att behålla kontrollen över sin ekonomi i en relation. Även den gemensamma ekonomin bör vara just gemensam med båda parter lika delaktiga – alldeles oavsett om det finns några problem i relationen eller inte.

Politiken har visat på förståelse för frågan, men behöver fortsätta arbetet med att stärka kvinnors ekonomiska oberoende genom stöd och olika utbildningsinsatser. Ekonomiskt förtryck bör också betraktas som en alldeles egen form av våld i nära relationer, vid sidan av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld.

Som jag ser det behöver vi framförallt göra två saker om vi ska komma till rätta med det ekonomiska våldet: Det första är att vi uppmärksammar det. Det andra är att vi underlättar för kvinnor att ta sig ur och förbättra sin situation.