Debatt: Låt diakonin i Lund komma upp ur källaren

De senaste 18 åren har Lunds Diakonicentral tvingats att leva och verka i en synnerligen påfrestande arbetsmiljö. Trots bristen på egna utrymmen som tillräckligt med arbetsrum, total avsaknad av såväl personalrum som rum för alla volontärer och biträdande personal har diakonerna och deras medarbetare förmått att upprätthålla ett ansvarsfullt och kvalificerat bemötande av hjälpsökande människor.

I denna trångbodda miljö har därför en väsentlig del av verksamheten förlagts till husets källare, främst avsedd för förråd och tvättmaskiner. Under en lång tid har hemlösa och EU-migranter hänvisats till en enda dusch i denna källare där det andra duschrummet tjänar som förråd i brist på lokaler. Nyligen har denna enda dusch avstängts för vidare användning av Svenska kyrkan i Lund. 

Det är naturligtvis inte svårt att föreställa sig vilka ökade personalresurser, i egenskap av medföljare och transportlösningar, som detta medför. Den huvudsakliga verksamheten i källaren är klädutdelning. Personalen sorterar skänkta kläder i olika sektioner för att kvinnor, män och barn lättare ska finna klädesplagg som passar. Även begagnade kläder för nyfödda och spädbarn kan erhållas här. Dessutom kan EU-migranter inför sin förestående hemresa få ett passande klädpaket med sig på resan.

Diakonicentralens verksamhet är omfattande och inte sällan ett sista hopp för människor som av olika anledningar hamnat utanför samhällets skyddsnät. Rådgivning och stödåtgärder för enskilda och familjer i kris tillhör vardagen. Samhällets alltmer begränsade resurser, till exempel nedläggningen av alkoholmottagningen i Lund, ger sig till känna i diakonernas arbete. En hälsomottagning, i samarbete med Region Skåne, med distriktssjuksköterska och läkare fyra dagar i veckan på Diakonicentralen möjliggör för många hemlösa och ekonomiskt svaga att få vård. Även de olika grupperna, exempelvis för barn och ungdomar med missbrukande föräldrar eller för vuxna på väg ut ur missbruk, kräver långsiktighet och lokaler. Varje vardag serveras frukost mellan klockan 9 och 11 samt lunch klockan 12 där hemlösa, EU-migranter och andra utsatta samt studenter och tillfälliga gäster möts.

Efter år av kompromisser, trångboddhet och en, i många stycken, omöjlig arbetssituation infinner sig äntligen en möjlighet för Diakonicentralen att få utökade lokaler och en dräglig arbetsmiljö. ”Ugglan” som den byggnad kallas för där Diakonicentralen har sin verksamhet (och som ägs av Svenska kyrkan i Lund) har sedan 1997 haft hyresgäster på cirka 800 kvm, det vill säga större delen av huset. Sedan den 1 september i år har hyresgästerna, Svenska kyrkans prästutbildning, lämnat Ugglan och lokalerna står tomma. 

Nu ser vi med oro och förvåning att Diakonicentralens medarbetare, anställda och volontärer, inte får gehör för sina behov om utökade lokaler. Volontärer står i kö för att arbeta med ett café för EU-migranter, vintern och kylan närmar sig. Med andra ord: något måste ske nu! Vi vädjar till beslutande organ inom Svenska kyrkan i Lund:

Låt diakonicentralen få komma upp ur källaren och få ta den tomma delen av huset i anspråk! Ugglan är Sveriges äldsta församlingshem och byggdes för att avhjälpa den nöd som rådde i denna del av Lund, därav namnet Nöden på denna stadsdel. Diakonicentralens personal och verksamhet behöver nu stöd och resurser för att möta den nöd som drastiskt ökar i vårt samhälle.

Det handlar inte enbart om de hjälpsökandens värdighet utan om allas vår värdighet. Kyrkans diakoni utgår ifrån övertygelsen om livet som en Guds gåva, att generöst delas i såväl överflöd som yttersta nöd.

Kerstin Wimmer
Kent Wisti