Debatt: Lärarbristen – ett stålbad för friskolor

Årets sommar har för många rektorer inneburit ett hårt arbete med att tillsätta vakanta lärartjänster. Orsaken är bristen på behöriga lärare och värre förväntas det bli. För ett halvår sedan publicerade Skolverket en prognos som pekar på att det om 15 år kommer att saknas 80 000 lärare och förskolelärare. Lärarbristen kommer att slå hårt och påverka hela det svenska skolsystemet men särskilt illa kan friskolorna drabbas.

Kostnaderna för välfärden i stort beräknas öka avsevärt de närmaste åren på grund av den höga andel äldre av befolkningen. Tillsammans med lärarnas ökade löneläge så står kommunerna inför stora ekonomiska prövningar.

Lärarbristen gör att skolorna budar över varandra för att locka till sig behöriga lärare. Detta leder på många håll till en extrem personalomsättning. Elever drabbas hårt, blir luttrade, tappar tilliten till nya lärare och skolan. Den höga omsättningen leder även till att de lärare som stannar kvar på olika sätt får merarbete, bland annat då de ska handleda nya och obehöriga lärare, samt hjälpa dessa med betygsättning.

Vinnare blir de skolor och huvudmän som lyckas behålla personal, och det genom goda arbetsvillkor, uthållig personalpolitik och höga löner.

En behörig lärare står i dag på grund av lärarbristen, särskilt i storstadsregionerna, i en mycket stark individuell förhandlingsposition då det gäller lön och arbetsinnehåll. Inför den här lärargruppen behöver lärarfacken utveckla fler goda motiv för att inte tappa medlemmar.

Ett sätt att kringgå den i Sverige överhettade budgivningen är att rekrytera utbildade lärare från andra länder. Särskilt lärare med engelska som modersmål har troligtvis blivit allt vanligare i svenska skolor. Exempelvis har Internationella engelska skolan flertalet lärare med den här bakgrunden.

Lärarbristen medför utmaningar som inte alla skolor lyckas bemästra. Därför kan Skolinspektionen förväntas få fler ärenden att utreda.

Särskilt friskolor riskerar att drabbas hårt av lärarbristen och skälet till det är att friskolorna generellt har betydligt lägre andel behöriga lärare. 2015 presenterade Skolverket statistik som visade att 47 procent av friskolornas lärare saknade legitimation i de ämnen de undervisar, jämfört med 29 procnet av lärarna i kommunala skolor.
Hur kommer det sig att skillnaden mellan kommunala skolor och friskolor är så stor?

Det enkla svaret är löneläget. Flera undersökningar visar att kommunalt anställda lärare tjänar mer än friskolornas lärare. Enligt statistik från Lärarnas Riksförbund tjänar lärarna i de stora skolkoncernerna Academedia och Internationella engelska skolan i genomsnitt drygt 3 000 kronor mindre per månad än sina kollegor i Stockholms kommunala grundskolor.

I Sverige är föräldrar och barn kritiska kunder som orienterar sig om vilken skola som är det bästa valet. Skolor med extrem läraromsättning och hög andel obehöriga lärare blir naturligtvis avskräckande för den kritiska köparen av skolplats. Det är rimligt att utgå från att behöriga lärare i större utsträckning levererar kvalitet jämfört med obehöriga vikarier. När bristen på lärare tilltar kommer följaktligen undervisningens kvalitet att sjunka både i kommunala skolor och i friskolor. Om inte friskolornas löneläge och lärarbehörighet närmar sig de kommunala skolorna är det högst sannolikt att kvalitetstappet vid friskolorna blir större än hos de kommunala skolorna då bristen på lärare tilltar. Risken är då att lärarbristen leder till minskade elevunderlag och följaktligen svag lönsamhet. Sannolikt får vi då se en accelerering av friskolor som säljer av sin verksamhet.

Friskolereformen kan delas in i tre delar: Etableringsmöjligheter för de organisationer som vill starta skola, fritt skolval för brukaren och rätten för ägarna att ta ut vinst. De två förstnämnda delarna är nog här för att stanna delvis på grund av individualismens starka ställning i Sverige. Den tredje delen är inte en helt politiskt död fråga. Här finns alltjämt en bred allmänhet som inte är övertygad om att skattemedel avsedda åt barnens undervisning, kan plockas ut av ägare som gjort skolan lönsam med hjälp av lägre lärartäthet, lärarlöner och andel behöriga lärare. Att folket är skeptiska är inte konstigt med tanke på att Sverige är det enda landet i världen som tillåter ägarnas vinstuttag. Om kritiken mot friskolor växer på grund av kvalitetsproblem och nedläggningar, kan den politiska frågan om vinstuttag till friskolors ägare få nytt liv.

I somras publicerade Lärarnas Riksförbund en undersökning som visade att 7 av 10 väljare är negativa till att friskolor ska kunna ta ut vinst. Samma undersökning visar att 50 procent av Moderaternas väljare är negativa till friskolornas vinstuttag. De går alltjämt i otakt med sina väljare. De borgerliga partierna har utsett friskolefrågan till en gemensam frontlinje att försvara till varje pris. Om friskolorna drabbas allt hårdare av bristen på behöriga lärare kanske en ström av allianspolitiker frigör de ideologiska knutarna.

Ett argument från de som vill behålla vinstsystemet är att Sverige i dag är beroende av friskolorna, och att det skulle vara en katastrof för Sverige om de vinstdrivna friskolorna skulle tvingas bort. Frågan är hur starkt argumentet är. Om vi under de närmaste åren får en lavin av friskolor som lägger ner sin verksamhet, kommer kommunernas förmåga att överta friskolor att prövas. Om det visar sig att kommunerna hanterar processen väl förlorar friskoleanhängarna ett av sina starkaste argument.

Många friskolor står inför ett stålbad. Vissa blir bättre och vissa faller. Några kommer växa då de köper upp olönsamma skolor, de som gått i konkurs eller de som tvingas stänga då Skolinspektionen dömt ut skolan på grund av misskötsel.