Debatt: Landstingsvalet är en ödesfråga för kvinnohälsan

Snabba läkarbesök — inte kvinnornas behov — styr högerns marknadsanpassade kalkyl. Jämställdheten är allas darling i valet, men var är feminismen i högerns marknadsfeminism? Det undrar samhällsdebattören Marina Andersson (S).

Hur fungerar högerns marknadsfeminism, som går i marknadens koppel, ihop med svensk sjukvårdslag? Det är en berättigad fråga. Har högern använt sin maktallians så att kvinnor enligt lagens lydelse, fått rätt till vård och behandling på jämlika villkor? Har de satsat på en sjukvård utifrån en solidaritetsprincip i lagen som identifierar behoven av sjukvård? Och har de därefter utformat vård i linje med detta? Facit finns i Vårdval Stockholm. En förändring som borgerliga landstingspolitiker bär ansvaret för.

Sveriges sjukvårdslag slår fast en mänsklig rättighetsprincip. Sjukvård ska ges på lika villkor oavsett kön, utbildning och födelseland. Trots lagen har ojämlikheten inom svensk sjukvård ökat. Dödstalen är idag högre bland lågutbildade svenskar samt utlandsfödda än bland högutbildade svenskar. Vi talar om sjukdomar som lett till dödsfall där hälso- och sjukvården de facto har resurser att påverka hälsan till det bättre.

Borgarnas maktallians är en politisk gökunge i dagens sjukvårdspolitik. Patienters behov trängs undan när privata vårdföretag får välja fritt var de vill bedriva skattefinansierad sjukvård – i många fall etablerar de sig där det är mest lönsamt. Undanträngningseffekten av sjuka och svaga bekräftas i en utvärdering från Sveriges kommuner och Landsting från 2012. Endast 1 procent av cheferna i Stockholms landsting säger att de nya ersättningsprinciperna stödjer en prioritering av patienter med stora vårdbehov. Däremot säger 85 procent av cheferna att samma ersättningsprinciper gynnar korta läkarbesök.

Sjukvården organiseras som tillverkningsindustrin för bilar, där tid för viktig mellanmänsklig kontakt inte ingår. I en Stockholmsförort bor en ung befolkning samt många utlandsfödda som är relativt nyanlända. Kvinnliga flyktingar som utsatts för övergrepp i krig lever också här. Men krigstrauman eller unga förstföderskor kombinerat med korta, forcerade läkarbesök motverkar att tillitsfulla vårdrelationer kan utvecklas. Lägg sedan till behov av tid för språktolkar där språket brister. Högerns ersättningssystem gynnar marknaden, inte kvinnorna.

Enligt svensk sjukvårdslag har kvinnorna i förorten ”rätt till vård på lika villkor oavsett kön, utbildning och födelseland”. Gynekologi är bara en av flera specialistgrenar som år 2012 fördes över till högerns marknadsbaserade ersättningssystem. En välfungerande och välbesökt gynekologmottagning slogs snabbt sönder av systemskiftet. Trots stora vårdbehov bland ortens kvinnor tvingade borgarnas politik mottagningen att stänga. Snabba läkarbesök — inte kvinnornas behov — styr högerns marknadsanpassade kalkyl. Var är feminismen i högerns marknadsfeminism?

Idag vet ingen om kvinnorna orkat leta upp och etablera nya vårdkontakter. Men vi vet att akutmottagningarna larmar om en överbelastning som hotar patientsäkerheten. Akutbesöken ökar mest bland kvinnor i medelåldern och deras sjukdomar hör ofta hemma inom just gynekologin. De svagaste och sjukaste söker oftare akutsjukvård. Rapporter visar att de är allt sjukare och att deras tillit till sjukvården sjunker.

Sant är, att hälsa alltid kommer att vara ojämlikt fördelad. Och en jämlik vård uppnås när behovet av vård får styra prioriteringar. Dagens system slår mot alla kvinnors lika rätt till sjukvård och är ovärdigt vårt välfärdssamhälle. Partier som kramar feminismen hårt i valtider och samtidigt fattar beslut som dränerar vårdtyngda orter på sjukvård, får förhoppningsvis hälsa hem i valet 2014. Kvinnors hälsa är en förutsättning för att de aktivt ska kunna delta i samhällets alla delar. I en av Stockholms förorter gäller inte längre denna mänskliga och rättighet.