Debatt: Landsbygden måste få betalt för sina resurser

Landsbygdens naturresurser är avgörande för hela landets utveckling – med hållbar el från vind- och vattenkraft och material från gruvor och skogar. Men ändå kompenseras landsbygden inte ekonomiskt, menar organisationen Hela Sverige ska leva.

Vi i Hela Sverige ska leva menar att en rimlig del av det värde som nyttjandet av naturresurser ger, ska komma landsbygdens ekonomi till godo och ge förutsättningar för landsbygdens företagsamhet och utveckling. Detta har inget att göra med den utjämning som finns mellan kommunernas ekonomi där syftet är att säkerställa en generell välfärd och rimlig samhällsservice för alla.

Det handlar om att kompensera för gruvor som ger oåterkalleliga ingrepp i naturen, älvar som regleras för vattenkraft där ekosystemen förstörs, vindparker som påverkar landskapsbilden samt om skogen som kalhuggs och begränsar möjligheten till exempelvis turism.

Den allt mer storskaliga exploateringen av naturresurserna ger allt mindre i fråga om jobb och pengar till lokalsamhället och minskar bygdernas attraktivitet. En kolonial struktur etableras med ökat fjärrstyrt inflytande och ägande. Våra naturresurser ska brukas så att de bidrar till ett hållbart samhälle, med lokalt inflytande, lokal ersättning och så långt möjligt lokalt ägande; ett större inslag av lokal förvaltning ger både bättre naturvård och ekonomisk nytta för berörda bygder, och ökar den lokala demokratin. Att öronmärka lokala arbetstillfällen inom dessa näringar kommer också att motverka den brist på arbeten som finns på stora delar av Sveriges landsbygd, och kommer ge ytterligare tillskott till den lokala utvecklingen.

Inom område efter område släpar ersättningen till våra bygder efter. Sverige har en extremt låg mineralavgift internationellt sett, bara 0,2 procent av produktionsvärdet. Trots en strikt miljölagstiftning som medför merkostnader för exploatörerna, är de sammantagna kostnaderna låga.

Det är också orimligt att bygder och kommuner som Jokkmokk och Ragunda, som levererar en betydande del av vår el från vattenkraften, ska ha bland de högsta kommunalskatterna i Sverige och ändå ständigt tvingas dra ner på servicen till medborgarna. En rättmätig del av vattenkraftens värden ska stanna i berörda bygder, kommuner och regioner och bidra till utveckling.

Vindkraften byggs nu ut i snabb takt, tyvärr utan lagstadgad ersättning till berörda bygder. Vi förespråkar en modell där de så kallade bygdepengarna sätts till minst 0,5 procent av bruttointäkten från vindkraftsproduktionen på enskild mark och 1 procent på bolagsmark. Den här modellen stöds av många av vindkraftens intressenter, men följs alltför sällan av exploatörerna ... Lagstiftning krävs!

Den politiska viljan att tillförsäkra landsbygden en rättmätig ersättning från exploateringen av naturresurserna saknas. Men vi är många på landsbygden som ser det enorma behovet av dessa ersättningar.

Inför valrörelsen kommer vi att presentera ett antal konkreta förslag för en levande landsbygd för våra politiker. När det gäller naturresurserna föreslår vi följande:

• Mineralavgiften ska vara 10 procent av produktionsvärdet från gruvdriften och komma berörda bygder till godo.

• Fastighetsskatten/-avgiften från vattenkraften ska gå till berörda kommuner och regioner, det vill säga i år cirka 6 miljarder.

• Bygdepengar från vindkraften lagstadgas på minst 0,5 procent av bruttointäkten från vindkraftsproduktionen på privat mark och minst 1 procent på bolagsmark. Fastighetsskatten/-avgiften från vindkraften ska gå till berörd kommun.

• Utforma beskattningen av stora skogsbolag så att mer av skogens värde kommer skogsbygderna till godo.

Åse Blombäck, ordförande Hela Sverige ska leva
Staffan Nilsson, ordförande Hela Sverige ska leva