Opinion
Debatt: Låt tandvården ingå i högkostnadsskyddet
Dagens ETC
Vårt tandvårdssystem är för dyrt för resurssvaga grupper, vilket medför att alltför många lämnas utan vård. Det är inte värdigt en välfärdsstat i Sveriges kaliber. En reform måste till omgående.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
I Sverige ett av världens rikaste länder undviker drygt varje sjunde person att söka tandvård på grund av kostnaderna. Kanske är det inte så märkligt eftersom den som har otur att drabbas av tandproblem kan behöva betala tusentals och ibland tiotusentals kronor för behandling. Resultatet blir att resurssvaga grupper tvingas acceptera att leva med tandsmärtor samtidigt som de med tjock plånbok kan lindra sitt lidande omedelbart.
Men att hemlösa, utförsäkrade och låginkomsttagare nekas möjligheten till grundläggande tandvård är inte en nödvändighet. Snarare är det ett resultat av att våra politiska beslutsfattare aktivt tillåter att marknaden och vinst prioriteras före människor och behov.
Den ojämlika tillgången till vård illustrerar på ett slående vis klassklyftorna i vår trasiga välfärdsstat. De tidigare ”reformerna” av tandvården har uppenbarligen inte fungerat och nu krävs ett krafttag för att alla ska få tillgång till lika god vård oavsett ekonomisk bakgrund. Det enklaste sättet att lösa problemet är att tandvården helt enkelt inkorporeras i högkostnadsskyddet. Samtidigt skulle tandvården kunna införlivas i hälso- och sjukvårdslagen, vilket skulle medföra att även tandvård prioriteras efter behov och ges på lika villkor. Det skulle leda till att tänder och munhygien skulle betraktas som precis vad det är, som vilken del av kroppen som helst. Resultatet skulle bli att ingen skulle behöva betala mer än 1 200 kronor för tandvård under en tolvmånadersperiod oavsett behov.
Att finansiera reformen skulle enligt Socialstyrelsen kosta cirka 6,5 miljarder kronor, vilket får sägas vara en rätt kostnadseffektiv investering med tanke på den enorma nytta det skulle medföra. Hela den svenska befolkningens välfärd skulle ju säkras, en ovärderlig sak. För att finansiera reformen skulle kapitalinkomstskatten till exempel kunna höjas från 30 till 35 procent, vilket enligt Reformisternas beräkningar skulle inbringa tio miljarder redan första året.
Samtidigt skulle det inte bara medföra att klassklyftorna mildrades rent fysiskt utan även ekonomiskt, då skillnaderna mellan kapital- och arbetsinkomster är rekordhöga i Sverige. Två flugor i en smäll helt enkelt.
Förslaget är inte bara ekonomiskt attraktivt utan har även stort stöd hos den svenska befolkningen. Enligt en Sifo-undersökning tyckte nämligen 86 procent av tillfrågade väljare att tänder borde ha samma högkostnadsskydd som övriga kroppen. Till saken hör att reformen även är realistiskt genomförbar då S, SD, MP och V i uttalanden nyligen öppnat för att infria befolkningens önskemål.
Ord väger emellertid inte särskilt tungt i politiken, särskilt i valtider. Vad som krävs är att reformen faktiskt klubbas i riksdagen. För att det ska bli verklighet krävs att vi på vänsterkanten verkligen trycker på. Vi måste våga sluta nöja oss med att ständigt lappa och laga och istället våga kämpa för reformer som bygger ut vår välfärdsstat. För varje reform som stärker vår välfärd, ökar jämlikheten och frigör människor från marknadens krafter är inte bara ett steg i rätt riktning. Utan det är ett steg mot ett samhälle som få vågar tala om längre, samhället där människor går före marknaden och behov går före vinst. Det klasslösa, solidariska och jämlika samhället.
