Debatt: Pride är både champagne och kamp

Temat för Stockholm Pride är i år ”Starkare tillsammans”. 

Efter vårens stora slag om könstillhörighetslagen känns detta budskap långt borta. Så många unkna åsikter framfördes av företrädare för SD, KD och enskilda politiker med hög svansföring, såsom Margot Wallström. För att inte tala om delar av kvinnorörelsen. Myter om lagstiftningen blev sanningar som användes friskt i debatten. 

När Sverige gick med i Nato lyste debatten med sin frånvaro. Vänstern och MP höjde ifrågasättande röster men i övrigt var det alldeles för tyst för en ödesfråga. Transdebatten däremot, den angick tydligen alla. Alla blev experter snabbt. Respekten för de som berördes var noll. 

Vid varje tillfälle där rättigheter för hbtqi-personer har lyfts in i lagstiftningen har det uppstått debatter som har varit fyllda av myter om farsoter.

Debatten om den nya könstillhörighetslagen visade att vi inte kommit så långt som vi önskar. Fördomar fick fritt spelrum i media. Synen på transpersoner som fördes fram påminde om läget i USA och de budskap som där sprids av den kristna högern.

Jag själv är straight. När jag pluggade umgicks jag i ett stort gäng. I det gänget fanns ett antal homosexuella män. De visade sällan öppet att de var gay. Det här var på slutet av 1970-talet. Locket var på.

Sjukdomsstämpeln för homosexualitet togs bort först år 1979, alltså endast 45 år sedan.

Kampen för att ta bort sjukdomsstämpeln drevs av de homosexuella och enstaka partier som dåvarande VPK. Det var dåvarande generaldirektör för Socialstyrelsen Barbro Westerholm som skrev under det slutgiltiga dokumentet.

Barbro – en riktig liberal.

Under 1980 kom aidsepidemin och just homosexuella män förföljdes på olika sätt. Det liknade en moralistisk klappjakt. De fördomar som odlades då har sedan levt vidare. Exempelvis visar undersökningar att 20 procent av befolkningen fortfarande tror att personer med hiv inte får eller kan ha sex, något som är helt felaktigt. Man kan ha sex precis som alla andra och när man räknas som smittfri kan ens behandlande läkare besluta att man inte längre behöver använda kondom eller berätta om sin hiv för sexpartners. Idag finns behandling och vid behandling finns ingen risk för infektion.

Tack forskningen! 

Vänstern har sedan 1970-talet stått upp i kampen för hbtqi-personers rättigheter och vi fortsätter att göra det nu när högerauktoritära krafter går till angrepp. Idag står vi på barrikaderna för att ge regnbågsfamiljer ett gott rättsligt skydd. Vi står på barrikaderna för en könstillhörighetslag som baseras på självbestämmande och för ett tredje juridiskt kön. Och vi står på barrikaderna för de som söker asyl för sin sexuella läggning och könsidentitet. De som riskerar livet i sina hemländer om de skickas tillbaka. För de ska Sverige vara ett tryggt land. 

Samtidigt noterar vi att de partier som sitter i regeringen och är beroende av SD även blir beroende av SD:s hållning i de frågor som handlar om mänskliga rättigheter. 

Fundera på det när ni går i Pridetåget.

Budskapet ”Starkare tillsammans” innebär att kampen för hbtqi-personers rättigheter alltid kommer att vara politisk. Kampen kommer alltid att handla om just mänskliga rättigheter.

Pride är en fest för frigörelse. Men vi glömmer aldrig kampen, den som har bedrivits i decennier och den som drivs nu. Pride är både champagne och kamp. Både snittar och motstånd.