Debatt: Låt det piska upp en storm i Iran och Kurdistan

Det blåser en förändringens vind genom Iran. En vind som tog fart efter mordet på den unga kurdiska kvinnan Jina Mahsa Amini som blev bortförd av den iranska sedlighetspolisen för att några slingor av hennes hår var synliga under den obligatoriska hijaben. Hon blev endast 22 år gammal.

Jinas död satte igång massprotester i de kurdiska städerna med tusentals människor som tog till gatorna. Kvinnorna gick först i leden och ropade de ikoniska kurdiska slagorden; Kvinnor, liv, frihet! Bara dagar efter Jinas död utbröt en generalstrejk i iranska Kurdistan där butiker och företag stängde ner sina verksamheter. Det dröjde inte länge förrän protesterna spred sig till Teheran och övriga landet. 

I skrivande stund har den första staden lyckats frigöra sig från den iranska regimens över 40-åriga styre till följd av protesterna. I den lilla staden Shino har regimstyrkorna tvingats att retirera samtidigt som revolutionsgardet och basij jagats ut ur staden. Shino är en stad på 40.000 invånare och läget är kritiskt, skulle regimen komma tillbaka kan en massaker förväntas. Folket skriker efter de kurdiska frihetskämparna peshmerga för beskydd - de tvingades lämna landet under 1980-talet efter en av de blodigaste kapitlen i regimens historia då den kurdiska frihetsrörelsen brutalt slogs ner efter Ayatollah Khomeninis allra första fatwa, en krigsförklaring mot iranska Kurdistan.  

Jinas låga må ha släckts men den har satt resten av folken i brand. Kvinnor och män står modigt och möter polisens batonger och våld. De kräver ett störtande av den regim som lagt beslag på deras rättigheter till värdiga liv i frihet. Slöjor bränns, flaggstänger välts och överallt rivs det ner bilder på ayatollah Khamenei samtidigt som det skanderas “Död åt den islamiska republiken” och “Kurdistan Kurdistan, Irans ögon och ljus”.

Detta har tänt en strimma vaksamt hopp bland den kurdiska befolkningen att resterande Iran äntligen verkar solidarisera med det kurdiska folkets oupphörliga kamp mot förtryck och orättvisa. 

Kurder i Iran är och har varit utsatta för etniskt, kulturellt och religiöst förtryck alltsedan västvärlden ritade upp länder och gränser efter det ottomanska imperiets fall. Assimilering, tvångsförflyttningar och massavrättningar färgar den kurdiska historien i Iran. Enligt en FN rapport från 2019 utgör kurder nästan hälften av Irans politiska fångar och antalet som döms till döden är oproportionerligt högt. Det kurdiska språket är fortfarande förbjudet inom skola och myndigheter. De kurdiska städerna har varit systematiskt försummade på tillgångar och möjligheter vilket har lett till skyhöga nivåer av arbetslöshet och fattigdom. Därtill är iranska Kurdistan ett av de mest försummade områdena i världen när det kommer till internationell mediebevakning. Den kurdiska motståndskampen i Iran har alltid förts bortom omvärldens strålkastarljus - kvar står 10 miljoner människor osedda och utan politisk status.

Regimen har nu stängt ner internet i Teheran och Kurdistan. Protesterna slås brutalt ner och hittills är majoriteten inrapporterade dödsfall personer som är kurder. Regimen skjuter skarpt och Jinas hemstad är bland de värst drabbade. 

Omvärlden kan inte längre blunda för att kurderna utgör sin egen identitet.

Den kurdiska kvinnan i Iran är i denna kontext inte bara det andra könet, hon är också tredje gradens medborgare. Hon är förtryckt av de patriarkala strukturerna i sitt hem, i samhället och av regimen. Att hon är kurd innebär ännu ett lager på hennes redan tunga last. Att utelämna etnicitet i sammanhanget är ett svek. Det är inte en motsättning att stödja de iranska och kurdiska folkens kamp samtidigt - det är solidariskt. 

Omvärlden kan inte längre blunda för att kurderna utgör sin egen identitet.

Den smärta och oförrätt som Jinas död orsakade i Kurdistan blev till ett jämrande så starkt att det ekar över hela Iran och har nu förenat folken i en gemensam klagovisa som vittnar om sorg, frustration och ilska.  

Det blåser en förändringens vind över Iran och Kurdistan. En vind som sveper med sig kvinnornas påtvingade hijab. En vind som fritar samvetsfångar. En vind som smeker minnet av alla avrättade offer. En vind som läker oss alla. 

En vind som kväver den islamiska republikens andetag. 

Låt det piska upp en storm där orden ekar över hela världen. 

Kvinnor, liv, frihet! 

Jin, jîyan, azadî!