Debatt: L:s lösningar på den djupa skolkrisen är ytliga

Våldet mot pedagoger i svenska skolor har ökat med 60 procent de senaste fem åren, enligt SVT. Denna utveckling är givetvis skräckinjagande för såväl lärare som samhällsmedborgare, och som blivande gymnasielärare så känner jag varje dag hur förtvivlan växer. 

Ett annat växande problem är antalet elever som inte går ut årskurs nio med gymnasiebehörighet, enligt fackförbundet vi lärare så rör det sig om 170 000 elever de senaste tio åren. Många av dessa elever har olika former av diagnoser eller kunskapsluckor som enskilda lärare i stora klassrum inte kan handskas med fullt ut. 

Betygsinflation, segregation och minskad likvärdighet är bara tre av många mögliga frukter som friskolorna bjuder på.

Liberalerna är inte blinda för den utveckling som skolan påvisar, men de ser inte heller det riktiga problemet. Skolministern pratar om hårdare tag, mer makt åt lärare och undervisning som bygger på vetenskaplig grund. Nyligen så diskuterade Liberalerna även om offentlighetsprincipen skulle gälla för friskolor, detta är ett steg i rätt riktning men fortfarande otillräckligt.

Men problemen i skolan skapas idag utanför klassrummet, framför allt i näringslivets och politikens arenor, de skapas när de fyra största friskolekoncernerna 2022 gör drygt 1,3 miljarder i vinst. 

Ekan kommer fortfarande att kapsejsa om vi inte lagar dess skrov.

Vilka satsningar hade dessa 1,3 miljarder kunnat bidra med kan man undra? Kanske hade eleven som sparkade en pedagog i magen fått fler elevassistenter? Kanske hade skolor i förorten kunnat anställda dubbla antalet behöriga språklärare? Eller kanske hade några av de ovannämnda eleverna som inte gick ut nian fått chansen att tre år senare ta studenten? Och kanske hade vi till och med kunnat vända den ojämlika utvecklingen i svensk skola som pågått i över 40 år?

Skolans finanspolitik kan idag likna en sjunkande eka där det aggressivt forsar in vatten och personerna ombord försöker med kupade händer att kasta tillbaka vattnet i sjön, med andra ord är den helt ineffektiv. Liberalernas slagord som ‘”från skärm till pärm” och en mer vetenskapligt rationell läroplan i all ära, men ekan kommer fortfarande att kapsejsa om vi inte lagar dess skrov.  

Liberalerna verkar förstå att mer resurser behövs och väljer därför att öka statsbidraget för mer personal i skolan till 1,7 miljarder 2025, ett bidrag som aldrig hade behövts om vi istället skrotar marknadsskolan och återinvesterar vinsten i verksamheten. 

Men hur kan det fortgå? 96 procent av svenskarna är idag trots allt motståndare till marknadsskolan, enligt Sifo-undersökningar. Svaret på den frågan finner vi troligtvis bakom stängda dörrar i möten mellan politiker och friskoleföretag, möten som vår liberale skolminister gladeligen väljer att delta i.

För att vända skolans utveckling så måste man vända på politiken. Eftersom den marknadsliberala politiken misslyckats med svensk skola, så finns här både en stark politisk konsensus hos folket och gratispoäng för de rödgröna att hämta hem.

Om Liberalerna å andra sidan vill behålla nycklarna till Rosenbad så är det hög tid att växla upp arbetet och börja se problemet i vitögat. Men än så länge är Liberalernas skolpolitik tyvärr fortfarande otillräcklig.