Debatt: L:s mobilförbud borde ha kommit från vänstern

Ändå är det vad många till vänster verkar tycka om Liberalernas förslag att begränsa barns skärmtid på sociala medier, spel och streamingtjänster till klockan 23:00 på vardagar. En allvarlig inskränkning av friheten! 

Signe Krantz skriver på Aftonbladets ledarsida om ”att skriva in läggdags i lagboken är som att minska godisätande genom att staten sätter lås på ett skafferi i varje kök". Hon efterlyser i stället "en ny folkrörelse som sätter integritet, fri- och rättigheter i fokus".

Nu är ju jag en vuxen människa som är fullt kapabel att missköta mitt liv utan statlig inbladning, tack. Detsamma kan inte sägas om våra barn. Barn mår allt sämre och sover allt mindre. Mobilanvändandet spelar en avgörande roll. När Sissela Nutley, doktor i kognitiv neurovetenskap, i Dagens Nyheter ska beskriva den viktigaste slutsatsen av en rapport hon sammanställt om barn och ungas mående säger hon: "Att vuxna måste hjälpa sina barn att komma i säng och ta bort mobilen från sovrummet."

Förslaget att begränsa skärmtiden för unga är ett kanonförslag. 

Förslaget att begränsa skärmtiden för unga är ett kanonförslag. Något är fel när det är Liberalerna som lägger fram pragmatiska och kollektiva lösningar på problem som känns i människors vardag. När vänstern pratar om individuella fri- och rättigheter i stället för att använda demokratins verktyg för att säkra förutsättningar för ett gott liv åt våra barn och unga. 

Krantz menar att förbud inte funkar och att skärmtiden lätt kringgås. Det stämmer att förbud aldrig leder till att det förbjudna försvinner helt. Men det är inte poängen. Ifall jag verkligen vill ha kokain kan jag skaffa det. Det betyder inte att det borde säljas till extrapris på 7-Eleven. 

Poängen att minska den bevisat skadliga användningen av digitala medier för utsatta grupper. Vilket en begränsning skulle göra. Det skulle också påverka den kulturen kring skärmtid och ge kämpande föräldrar något att luta sig på när de pratar med sina barn.

För självklart har föräldrarna det yttersta ansvaret för att deras barn ska må bra. Men samhället har ett ansvar att ge alla medborgare den bästa möjliga chansen till ett värdigt liv. Staten måste agera motvikt mot en urspårad techindustri, vars yttersta intresse alltid är pengar. Varje år lägger Silicon Valley miljarder dollar på att snärja oss allt hårdare till sina produkter. De kommer inte reglera sig själva. 

Men även politiken har hittills misslyckats med det. Kanske har vänstern internaliserat en sorts liberal världsbild där alla förslag som pekar mot en föreställning om vad som är bra anses stinka av förmynderi. 

Det tror jag är ett misstag. I Sissela Nutleys rapport framgår det att många av de unga själva tycker att de använder sociala medier för mycket och har svårt att kontrollera det. Dagens unga beskrivs ofta som "trygghetsökande" och "hälsofixerade". Det är naturliga reaktioner på en värld där det är allt lättare att bli fattig, sjuk eller må dåligt. Därför följer de moraliserande influensers som säger åt en att bädda sängen, träna och meditera. Där politiken är otillräcklig behöver individen ta vid.


Vänstern kan inte acceptera en värld där ansvaret för ungas hälsa enbart landar på de unga själva. Därför måste vi vara djärva och presentera kraftfull politik på området. Tyvärr hann Liberalerna före i den här frågan.