Var står kyrkan och dess företrädare i känrkraftsfrågan? Det är en rimlig fråga, för det handlar om respekt för livet, tycker Petra Modée och My Leffler.

Svenska kyrkan är en maktfaktor i samhället, och en etisk kompass för många, både de som anser sig vara religiösa eller inte, både för kyrkobesökare och för de som stannar hemma. Kyrkan har varit med och arbetat mot apartheid, stöttat de minsta i samhället och tagit ställning för miljön och mot förtryck.

Vissa frågor verkar dock svårare än andra att lyfta inom kyrkan. Under många år har striden om kvinnoprästerna varit hård, men till slut har kyrkan enats om att bejaka kvinnornas inträde i prästämbetet, men behålla församlingens självstyre över vem som anställs. Det är en sann kompromiss som inte tillfredsställer någon, men gör det möjligt för Svenska kyrkan att gå vidare.

Kärnkraften är en annan fråga där kyrkan, efter folkomröstningen, valt att låtsas som att den inte finns. Innan omröstningen var många inom kyrkan mycket aktiva på motståndssidan, men efter folkomröstningen så verkar den blivit ”partipolitiskt infekterad” vilket gjort den till en omöjlig fråga att lyfta. Svenska kyrkan ska ju vara till för alla, då kan vi inte ha en folkkyrka med partistämpel. 

Folkomröstningen kom fram till att kärnkraften skulle avvecklas, i sinom tid. Alltså försvann frågan ur kyrkans fokus. Idag är den mer aktuell än någonsin då vi har en regering som öppnat upp för att bygga nya reaktorer. En regering som ser kärnkraften som en del av Sveriges energimix ”inom överskådlig tid”. 

Var är kyrkan nu? Borde inte Svenska kyrkan rasa över det svek mot svenska folket som regeringen begår – oavsett partifärg måste en regering kunna kritiseras för vad den gör. Har kyrkan slutat bry sig om problemet med kärnavfallet? De giftiga urangruvorna? Eller det faktum att kärnkraftverken dagligen släpper ut radioaktivitet? Eller kopplingen till kärnvapnen?

Samtidigt tar enstaka församlingar ställning för kärnkraften, säkert som en följd av att många arbetstillfällen inom den församlingen är beroende av kärnkraftsindustrin. Följden av detta blir att omgivningens bild är att kyrkan är för kärnkraften och dess konsekvenser; uranbrytningen med giftiga dammar som förgiftar omgivande natur, kärnkraften vars energi vilar på så osäker grund att vi idag inte vet omfattningen av katastrofen i Fukushima och till sist, det eviga slutförvaret, av det starkt radioaktiva materialet, som vi inte har en aning om hur vi ska lösa.

Hur kan det vara så svårt för den Svenska kyrkan att ta ställning för livet, för jordens fortlevnad och för våra barns och barnbarns rätt till en frisk jord?

Detta handlar inte om partipolitik utan om politik. Kyrkan har, historiskt sett, inte dragit sig för att vara politisk. Kyrkan är, genom sin existens, politisk! Evangeliet är politiskt så varför vågar inte Svenska kyrkan säga ifrån?

Vi uppmanar dig som röstar att ta kontakt med dina kyrkovalskandidater och hör var de står i kärnkraftsfrågan. Vi uppmanar dig som kandiderar till kyrkovalet att redovisa var du står i den här, för framtiden, så avgörande frågan. Vi uppmanar också församlingarna att se över sina elavtal så att ni använder förnybar energi i kyrkans lokaler. Det är ett första steg bort från kärnkraft och fossil energi där hela Svenska kyrkan borde kunna enas.

Petra Modée, Folkkampanjen mot Kärnkraft-kärnvapen, My Leffler, Södra Norrlandskusten mot Kärnkraft-kärnvapen