Debatt: Kvinnor i kläm när hemtjänsten privatiseras

Personalen inom hemtjänst och hemvård i Örebro kommun slits ut och går i väggen. Många anställda varslar om att de inte ser någon framtid inom yrket. Som inom många yrken där kompetens och rutin ofta är avgörande för kvalitén i verksamheten, är det just de mest rutinerade som försvinner först. Det är också en stor yrkesgrupp med låga löner och stor andel kvinnor som får ta smällen.

Så trots att den styrande minoriteten i Örebro kommun med Centerpartiet och Rasmus Persson i spetsen pratar om att skapa ”Sveriges bästa äldreomsorg”, så är det inte en verklighet varken för majoriteten av kommunens äldre eller de anställda.

Det tydligaste och största problemet inom äldreomsorgen i kommunen är privatiseringen av hemtjänsten. En allt större del av verksamheten sköts av privata företag som tar marknadsandelar från kommunen, som därmed allt mer tappar helhetsgreppet för omsorgen av de äldre. Privatisering kostar pengar och 100 miljoner kronor ska skäras bort från kommunens organisation och det resulterar i färre händer och fötter i verksamheten. De som är kvar får springa allt snabbare.

Det råder också olika förutsättningar för de privata utförarna och för kommunen. Det är en bra affär att bedriva skattefinansierad omsorg i privat regi och de privata företagen fakturerar dubbelt så många timmar per brukare än vad kommunen gör, eftersom det är så de ekonomiska förutsättningarna ser ut. Men det är fortfarande kommunen som i slutänden bär det fulla ansvaret för att alla äldre får en bra omsorg och att kommunens budget går ihop. Kommunen måste krympa kostymen efter den nya verkligheten och Rasmus Persson har deklarerat att kommunen är som vilket företag som helst på en marknad. Kommunen kan bli en hur liten aktör som helst. Samtidigt måste kommunen ha resurser att ta emot alla äldre när de vill ha tillbaka kommunen som utförare, eller när företag går i konkurs.

Vi behöver ett styre som fokuserar mer på att leda och att skapa en bra verksamhet med de äldres omsorg framför ögonen och inte företagens intresse att kunna tjäna pengar. Vi behöver politiker som kliver fram och tar ansvar och som lyssnar på personalen angående vad som behöver göras. Det är dags att sluta experimentera med vår välfärd, sluta behandla människor som en produkt på en marknad och börja bedriva en välfärd åt alla, en rättvis välfärd att lita på.